Det regnar och blåser och det är som alltid fantastiskt härligt att vara i London igen! Vi sladdade in på hotellet, The Athenaeum på 116 Piccadilly, på eftermiddagen igår. Slappade lite på rummet och sedan käkade vi på restaurangen på hotellet. Somnade tidigt för att hugga in på den här söndagen tidigt, vi vill hinna massor innan vi flyger hem i kväll. Vi har utsikt över Green Park och hotellet är nyrenoverat och vi lyxar runt i tofflor och mjuka morgonrockar. Ja, inte på bilden, där har Erik sin alldeles vanliga jacka. Kolla de märkliga badrumsbilderna: Himla fint! Men svårt att ta den perfekta bilden. V-tecknet never goes out of style… Det här måste vara det bästa, coolaste och snyggaste man kan göra med en fasad! Det enda tråkiga att vi inte har ett invuxet fönster på vårt rum. Jag … Läs mer
Take a walk…
…on the NOT so wild (country)side! Erik och jag ägnade eftermiddagen åt att promenera och försöka se så mycket det bara gick av Chipping Campden, norra delarna av Cotswolds. Det blåste fortfarande halv storm efter stormen Doris som ätit sig genom stora delar av England. Men inget kunde stoppa oss och det finns hur mycket som helst att se, var beredd på bildbonanza! (Bilden här ovan har Erik tagit och han tajmade den så himla bra. Jag lyckas se jättearg ut och har trasslat in mig i min egen väska. Perfekt. Men kolla taket. Och de där buskarna! Väldigt karaktäristiskt för de här trakterna.) Entrén till vårt hotell, Cotswolds House Hotel and Spa. Undrar om de gödslar den här rhododendronbusken…? The Marketplace, i runda slängar 400 år gammal, byggdes 1627. Smör, ost och kyckling var det man handlade mest med … Läs mer
Good Morning from Chipping Campden
Det där är utsikten från mitt sovrumsfönster denna lördag morgon. I går vid den här tiden stod jag i en radiostudio i Stockholm, älskar att jag på bara några timmar i stället hamnade på den engelska landsbygden i går! Det här blir en helg med det bästa från två världar, den engelska landsbygden OCH London. Häng med! Vi flög till London, tog ett tåg från Paddington Station och klev av i Moreton-in-Marsh som är en bedårande by!! Därifrån tog vi en taxi i en kvart till Cotswolds superstar, Chipping Campden! Jag blir nästan full i skratt av att det är precis som på tv! Mysigt och pittoreskt, inte likt något vi har hemma (tycker jag), gulliga människor, nästan alla har en liten hund och samtidigt finns det något mystiskt med de små vackra gatorna. Hittills har jag dock inte dragits … Läs mer
Kärlek
För en vecka sedan var det alla hjärtans dag. Det brukar vi inte jobba särskilt hårt med, Erik och jag. Men i år fick vi ett ryck. Erik bokade bord på en restaurang som jag velat gå till länge, Kasai. Asiatiskt. Lite crossover-känsla. Skitgott. I år köpte vi presenter till varandra också, kanske lite oväntade saker… Återkommer till det. Här är lite bilder från kvällen. Fördrink som smakade flytande tvål fast gott. De små vita tabletterna doppade man i vattnet du ser på sidorna och då vecklade tabletterna ut sig till små handdukar. Som de man får på flyget ungefär. Kul. Det här var den enda av fem smårätter jag kom i håg att fota… Under avocadon gömmer sig lax. Smarrig. Och så desserten som försvann i en blinkning. Hallonpannacotta, chokladmousse och en mangomochi. Och någon maräng och en kaka. … Läs mer
Firandet fortsatte…
Som jag berättade lite tidigare firade jag min bästis Hanna häromdagen. Vad hon inte visste då var att firandet skulle fortsätta men det gjorde det. Förra helgen var vi några stycken som överraskade Hanna i Trosa dit hon kom med sin man intet ont anande. Hannas man hade fixat så vi var några vänner som väntade i smyg på ett café… Här är vi, allihop. Inklusive Hanna (hon är den blonda). Hanna kom trampande upp för en trappa och när hon fick syn på oss började hon gråta. För att hon blev glad har jag valt att anta. (Johan, Hanna, Tomas, jag, Lotta och Erik.) Det fanns liksom något för alla. Jag fick handla två gånger och jag köpte med mig praliner hem… Solen låg på. Hanna får migrän för ingenting så vi ryckte i gardiner och hängde på henne … Läs mer
Man firar en kompis…
Eller kompis, kompis och kompis… Hon är en av mina absolut bästa vänner. Hanna! Vi lärde känna varandra i klass 1a på Solängsskolan i Gävle, det har jag berättat förr. Vi har alltid varit vänner, även när vi varit på olika håll, bott i olika städer och olika länder, när vi väl setts så plockar vi bara upp tråden. Numera bor vi i Stockholm båda två men ses ändå alldeles för sällan. Hanna gillar inte att prata i telefon heller… Nu har Hanna fyllt år, 45 stycken. Det skulle firas! Jag tog med henne på afternoon tea med bubbel på Diplomat. Tidigare på dagen mötte jag Hanna och hennes kompis Lotta på Sven Harrys Konstmuseum i Vasaparken. När vi var där ställdes Axel Sjöbergs konst ut, han var samtida med Carl Larsson och Anders Zorn. (Zorn ställs ut i slutet … Läs mer
Äta testiklar
Kul idé. Och viktig. A friendly take over! Restaurang Pocket i Stockholm låter kvinnliga kockar ta över i köket under februari, missa inte dessa menyer de kommande helgerna. Jag var där i går och testade Nicolina Karlssons meny. Hon jobbar i vanliga fall på Bloom in the Park i Malmö och deras grej är att man inte vet vad man ska få äta, menyn är hemlig. Jag var hungrig och valde femrättersmenyn. Jag hade ingen aning om vad jag åt men allt var väldigt väldigt gott och gissningarna var många. Men jag gissade aldrig på lammtestiklar. Men det hade jag glatt mumsat i mig, det var väldigt gott. Men inget jag någonsin hade valt annars. I övrigt var det mer bekanta saker som griskind, skreitorsk, svamp och annat smarrigt på för mig helt nya sätt. Gott. Och kul! Griskind. Råbiff … Läs mer
Radioakademins Hederspris 2016
Jag fick veta redan i december förra året att jag tilldelats Radioakademins Hederspris 2016. Det känns väldigt speciellt, det är ett av de finaste priserna som vi radioter kan få. Jag känner mig mycket stolt och hedrad. I går var det dags för mig och priset att förenas fysiskt. Normalt delas priset ut vid min branschs stora kalas; Radiogalan, men det blir ingen radiogala i år så då delades priset i stället ut på Kulturhuset när Publicistklubben hade en av årets debattkvällar. Priset delades ut av Radioakademins ordförande Christer Jungeryd. Prisades gjorde också en riktig radioräv, Ove Joanson. Jag ser lite upphängd och nedsläppt ut och jag verkar ha haft ett och annat att säga. (Ja, som vanligt.) Jag tilldelades det här hederspriset efter 22 år inom kommersiell radio, RIX FM och NRJ, de åren var roliga nästan allihop. I … Läs mer
Fiiiika!
Vi tar en snabb kaffe, så sa vi. Två timmar senare (!) är vi helt uppdaterade och hinner titta på svindyra handväskor en sväng. Det är som terapi, spa, en veckas semester och världens bästa film eller bok att hänga med Christina Stielli. En fantastiskt rolig och klok vän, vi lärde känna varandra när hon en gång kastade sig ut ur en provhytt och undrade om jag var jag. Det var jag, och är, och på den vägen är det. Hn har varit i solen, det har inte jag. I övrigt perfekta bilder…. /Titti
VIP
Hon är en Very Important Person i mitt liv, Gunilla. Jag var au pair till hennes barn när jag var 19 år. Gunilla var ensamstående med två tonåringar och dem skulle jag se till att de klev upp på morgonen, fick frukost, kom i väg till sina skolor, sedan såg jag till att de kom hem, fick middag och gjorde läxor. De blev det närmaste syskon jag som ensambarn kommer. Nu är vår kontakt sporadisk men kärleken stark. Gunillas barn Linus och Sally är numera väldigt vuxna förstås, de har en massa barn och har gift sig och för att komplicera umgänget har de flyttat hit och dit. Italien en sväng och sedan Norge för Sally och Linus bor i Belgien. Jag tänker oftare på dem än vad de vet och tror. Jag har haft så otroligt mycket roligt med … Läs mer