Det krävs lite av mig för att komma i väg till gymmet. Det allra härligaste med träning är när man tränat klart. Det är därför jag har Lovisa, en PT som står och väntar och som kostar pengar. Man kan inte strunta i en människa hur som helst och man kan inte kasta bort pengar. Nej, nu blir det en investering i mig själv som jag vet att jag mår bra av, förstås. Jag vill känna mig stark, att jag klarar en massa saker själv utan att behöva be någon om hjälp. Oftast är det i sanningens namn väldigt roligt att träna när jag väl är där också. Väldigt väldigt mycket beror det på Lovisa (Lofsan). Dels gillar jag henne som en person, vi har mycket att prata om, hon är rolig och mitt i det är hon sträng och ser till att jag inte pratar bort hela timmen. Trots att vi tränat i hop en väldig massa år så hittar hon fortfarande på nya övningar som blir oväntat roliga utmaningar. Den här veckan bjöds det på det här:

Juck med pinne som väger 60 kilo. Väldigt effektivt för rumpan bland annat. Det kan uppstå blåmärken på framsidan av kroppen av den här övningen, exakt var får du gissa själv. Bra övning. Men hemsk. På ett bra sätt. Gör den inte utan en kompis i närheten om du inte är säker på att du har fått kläm på den ordentligt.

Och så här ser jag alltså ut. I verkligheten. Att samla i hop anletsdragen är inget jag håller på med på gymmet. Inte så ofta annars heller. Meninget är som när man var 23. Men det är jag glad att jag är klar med.

Och så den här. Man kan göra det med händerna på golvet (men jag kan inte det längre efter mitt handledsbrott för drygt ett år sedan men det funkar när jag står på bockar så här. Smart lösning av Lovisa som hela tiden ger mig alternativ när handleden inte levererar. Handleden går t ex inte att vinkla i 90 grader längre). Fötterna i band och när du hänger så här i luften drar du in benen under dig:

Den här gången piggades övningen upp med några kilo extra på ryggen. Bra om den inte trillar av. In och ut med benen så många du orkar eller minst tio per repetition. Träningsvärk garanteras.

Älskar att hata att älska träning!

Kram, Titti.