Mitt kort kom inte fram i tid. Jag är inte i närheten. Men blommorna fick hon i alla fall, pioner och lövkojor. Min mamma vill inte var med på bild, generellt. Men i synnerhet inte på mitt instagramkonto och inte här på bloggen. I bland tar jag med henne ändå och då blir hon i bland sur. I bland går det bättre. Vi får se vad hon tycker om det här inlägget. Jag låter dig få stöd av pappa på bilden… Det här är en av mina favoritbilder på dig mamma. Och definitivt på dig och pappa tillsammans. Jag älskar dig mamma! P + K, T.
Kärkleksparad
Plötsligt brakade det lös! Ett väldigt hallabaloo, hög musik och tjo och tjim. Det var så festligt att jag och Erik fick kuta ut på gatan för vem vill missa en kärleksparad!? Det dansades och kramades. Även jag fick en kram. Av en kvinna med blå vingar, en blå glansig dräkt och blå stora fjädrar i håret. Hon var så glad så glad. En kärleksfull och glad pirat dansar för allt vad tygeln håller. Tyvärr fick jag inte med kvinnan som var utklädd till vit enhörning på bild. Hon var väldigt glad hon också. Hon ville gärna att jag skulle dansa med henne men jag hade tvättstugan så jag gick hem igen. Vilket härligt gäng! Kärleksfulla hälsningar, Titti.
MorgonTV
I morse var det dags att prata böcker i den lilla bokpanelen på TV4 igen. Det är roligt och vi har så roligt mina bokpanelskollegor och jag. Här är de, Daniel Sjölin och Martina Montelius. I morse pratade jag om den här, Påven Johanna, en bok jag läste för flera år sedan och som jag kommer tillbaka till med jämna mellanrum. En flicka som föds på 800-talet, en av hennes bröder lär henne läsa och skriva, hon hamnar till slut i ett kloster som munk och låtsas att hon är man – det enda sättet att komma någon vart i livet. Johanna kallar sig Johannes, blir duktig på medicin och läkekonst och blir till sist påvens läkare. Men blir hon påve… I boken? I verkligheten? Läs den! Nanne Grönvall och Brolle Jr var musikgäster. Kolla Nannes skor! Och hon liksom … Läs mer
God Jul
På senare år har jag och en av mina mesta bästa bästisar Maria Pousette gett varandra lunch/middag och en teaterföreställning i julklapp, till varandra alltså. I dag var det dags för oss att fira jul! Först blev det brunch på Berns Asiatiska, fantastiskt gott och bra men inte riktigt lika gott som senast jag var där vilket är ett par år sedan nu. Vi hade så mycket att prata om att vi knappt hann äta. (Spännande bild det här, riktigt så här stora näsor har vi då inte i verkligheten!) Mätta blev vi och glada sprang vi i regnet 30 meter till Chinateatern för att se En man som heter Ove, en enmansföreställning med Johan Rheborg. Den bygger förstås på boken med samma titel av Fredrik Backman. Jag tyckte mycket om boken, som jag läste ut liggandes på mage i en … Läs mer
Run Jocke Run!!
I dag springer min fantastiske vän och kollega Jocke Bäckström (mer känd som vår morgonradioproducent Jocke i Hörnet) Stockholm Marathon. Jag tycker att det är häftigt med maraton och Jocke har gjort det här två eller tre gånger förut i Stockholm. I år regnar det på honom… Skicka prositiva tankar åt hans håll om du har en stund över. Han är nog en av de snällaste, roligaste och mest omtänksamma jag känner.RUN LIKE THE WIND JOCKE! Heja Jocke!!! (Startnummer 19414.) /Titti.
Dödskallar
Jag är inte särskilt förtjust i dem, dödskallarna, som dyker upp i alla möjliga sammanhang. Allt som ska vara lite ”on the edge” sätter man en dödskalle på. Det blir inte bra. Nu har jag dock hittat undantaget som bekräftar regeln. Min regel. Eller regel och regel. Det är ju tycke och smak. Jag gillar inte dödskallar. Utom de här! De är i silver förstås, silver är ju så himla fint. Min favorit! Det är grymma Lotta Hasselblad som gör dem jag gillar. Det började med det här armbandet. Sedan blev det halsbandet med den lilla lilla dödskallen. I dag kom det långa halsbandet med den stora dödskallen. Jag gillar det så mycket!! Lotta gör alla möjliga sorters smycken och hennes fantasi vet inga gränser verkar det som (det ser man på Lottas instagram: l8hasselblad ), hon har gjort flera … Läs mer
Invigning
Ett nytt ställe har öppnat i mina kvarter, Bistroteket i hörnet Bondegatan/Renstiernasgatan. Intet ont anande tittade Erik och jag in där för att få en liten glimt men då trillade den ena efter den andra som vi gillar in och vi blev kvar mycket längre än det var tänkt. Roligt! Anna och Jesper till exempel. Agneta och Kokostoppen (Anna Kokotos – en av de bästa sminköserna i landet skulle jag tro.) Frukost lunch, middag och brunch. Här kommer man att hitta mig en del. Det tog inte ens två minuter att gå hem. Perfekt. Poserar med min tvillingsyster Carolina…. Hon undrade lite vad jag höll på med. Jag försökte vara copycat och det gick ju fint. Lycka till Acki och co! Carolina, Stephen, moi, Erik, Anna, Jesper, Agneta och Anna. Mycket trevligt. Snart igen! /Titti.
London, Paris.
Paris är en fantastisk stad, nästan allt är vackert och att jag älskar London tror jag framgått ganska tydligt… Jag nämnde att jag fått ett par fina böcker när jag fyllde år, här är de! (159:ans buss gick hem till mig när jag var au pair och pluggade i London.) De tål att bläddras i! /Titti.
Vilken härlig stämning…
Varför har flera maskerat sina ansikten? Varför skanderar och ryter de fram sina ramsor? Varför ropar de att de hatar Hammarby när de passerar Bajenland? Varför peppar man inte sitt eget lag utan rackar ner på andra? Varför viftar man gärna med höger näve i luften? Varför behövs en polishelikopter? Varför går det en pärlband av poliser längs med hela supportertåget? Vad är det för smällare de bränner av som låter så högt? Och röken och elden? Så här såg det ut på Götgatan på Södermalm i går när AIK skulle spela mot Djurgården. Det är ingen rolig eller trevlig stämning. Folk byter gata med sina barn, jag såg också flera ”vanliga, omaskerade” supportrar lämna tåget. Längs tvärgatorna såg vi civilpoliser och polisbilar och poliser från insatsstyrkan. Jag tycker att det är så tråkigt att det inte handlar så mycket … Läs mer
Födelsedag! På riktigt.
I helgen var det på låtsas, i går var det på riktigt. Födelsedag! Jag gillar att fira andra när de fyller år men jag gillar att fira min egen dag också. På jobbet hade mina kollegor överträffat sig själva… En liten ros och en Moleskin anteckningsbok som är en favorit hos mig och Roger hade tagit med sig en av sina egenhändigt uppdrivna tomatplantor. Det är hans grej, hela hans inglasade balkong är en tomatfarm. Och nu sitter jag här med en spröd liten planta som jag är livrädd för att ta livet av, den är så ranglig att den nu får stöd i livet av en penna. Efter jobbet tog jag en promenad in till stan, köpte några saker till mig själv som jag inte behövde och sedan åt jag ensamlunch. Jag älskar som du vet ensamtid. Jag hade … Läs mer