Förra veckan var jag på en ny restaurang som öppnat i Stockholm, Mother. När jag var där hade de haft öppet i sex dagar. När du läser min beskrivning av kvällen så är det bra att ha det i bakhuvudet…

Det är bland andra kocken Melker Andersson som står bakom restaurangen, han som också har krogar som Vigårda, Miss Voon och Köttbaren. Mother är ett stort ställe, 500 platser med ett imponerande miljö och hälsotänk i maten. Man vill laga mat utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Allt vitt socker är förbjudet och är du laktos- eller glutenintolerant is this the place to be. Så till min kväll. Jag och min kompis Tina hade bokat bord redan klockan 17, när jag kom dit fick jag leta någon som jobbade där. En grupp servitörer och herrar i kavaj lät mig inte störa där de stod och nog hade en liten genomgång inför kvällen. Jag irrade runt en stund, till slut hittade jag en kille bakom dessertdisken, han hette Jonas och var fantastiskt glad och trevlig, han hjälpte mig få kontakt med hovmästaren och hjälpte mig att hitta min plats.

Menyn hittar man i en I Pad på bordet och där beställer man också sin mat och dryck genom att klicka sig runt. Lite kul men också lite stökigt när det är en meny som består av grönsaker, kryddor, smaker och allt möjligt som man inte ens hört talas om tidigare. Vi hittade ingen hjälp-vi-har-några-frågor-knapp att klicka på. Det var svårt att få kontakt med personalen när man satt vid bordet. Jag tror att några servitörer till skulle göra susen. Vattenkarafferna som innehöll två glas vatten behövdes fyllas på några gånger, jag hade velat beställa mera juice och påtår på kaffet var inte att tänka på.

Min förrätt, ångade krabbollar. Lite tjosan konsistens med fina smaker.

Tinas varmrätt, falafel. En vinnare. Jag beställde någon sorts torsk och önskade att jag beställt falafel. Maten var härlig, fräsch, annorlunda, massor med smaker som var helt nya för mig. Det var spännande. Så var det dags för efterrätt. Nu blev de riktigt svårt. När jag läste menyn undrade jag om det var godsaker eller sallad. Vi stack bort till Jonas i dessertdisken och han tog hand om oss på ett strålande sätt och satte i hop en liten desserbuffé som såg ut så här:

Cheesecake med grönt te och mango, banankaka med korngräs och citronglass och en choklad och lakrtitsmousse. Gott som attan och lite konstigt. Korngräs… När vi satt och pillade i oss det sista av efterrätterna och funderade på hur man klickade in påtår på kaffet kommer en man i kavaj fram med lite upprörd min och frågar ”om vi inte fått någon sluttid”? Jag sa att mitt intryck var att den hade kommit nu, sluttiden… Det kanske vi fått info om i någon bokningsbekräftelse men jag måste erkänna att jag inte tänkt på det. Han berättade att han hade ”folk som stod och stampade” och väntade på mitt och Tinas bord. ”Det är faktiskt två sittningar”. Men han erbjöd att flytta oss till baren. Det här var väl inte så konstigt men det sas flera gånger, ganska hetsig, inga leenden utan en tydlig känsla av att nu jäklar var det bråttom! Vi sa att vi kunde ta notan. Den fick vi klicka fram på I Paden. Medan vi väntade på notan kommer en kille till i kavaj, han hade också ”folk som stod och stampade” och väntade på bordet. Vi sa att vi väntade på notan och att vi redan pratat med en annan kavaj och förstått att vi var klara här. Klockan hade passerat sju med tio minuter.

Så kom den första kavajen med notan. Vi bad att få dela på notan, Tina och jag. Han drog korten men något verkade strula, till slut sa han att vi inte kunde dela på notan. Nähä, sa vi. Jag hann före Tina och bad honom ta allt på mitt kort. Han drog kortet igen och igen. Mer och mer stressad. Till slut sa han, lite irriterat att han skulle bjuda på middagen! Jag blev väldigt förvånad och sa att -nej men varför det!? Då förklarade han att kassasystemet brakat på något vis och att han inte hade tid att hålla på för han behövde bordet. Då sa jag att jag gärna gick åt sidan och att vi i lugn och ro kunde lösa betalningen när han fått bordet. Då sa han igen att han bjöd på middagen, mycket förvånade tackade Tina och jag så mycket för maten. Kavajen hoppades att vi kunde komma tillbaka en annan gång. Min spontana känsla var tyvärr att så skulle det nog inte bli. Men nu när det gått ett par dagar har jag tänkt om, det är klart att jag ska gå tillbaka men tidigast om ett par månader så man får värma upp lite mera. Det blir mitt råd till dig också, ge dem lite tid att få upp rutinerna. Kanske någon mer i servisen, kanske lite fler leenden. Men Jonas, han får högsta betyg!

Stilorakel, det är vad hon är. Revärer, raggisar och värsta dojorna. Två tummar upp Tina.

Tack för maten mother. Vi ses igen. Om ett tag.

/Titti.