det ska inte bli någon träningsblogg av det här. Inte alls. Men i dag lyckades jag skicka upp den här metallpinnen på 20 kg rakt upp i luften. Flera gånger. Det var väldigt länge sedan sist, nio månader sedan ungefär, så jag blev himla glad. Det kändes lite i handleden och det kommer att göra ont i morgon. Men det var det värt.

Rätt vad det är kanske jag kan putta upp dörrar, stänga bakluckan, borsta håret och dra på mig stumpar också utan att det känns som handen ska lossna. Vilken grej! Två tummar upp för det när det händer. I dag slänger jag upp de där tummarna för att jag kunde putta upp pinnen!

Kram från en glad en. Nu tittar vi på Broadchurch!

/Titti.