Jag har ju nytt jobb, det kan hända att jag nämnt det förr. 😉

Numera arbetar jag på Sveriges Radio och tidigare var det ju kommersiell radio som gällde för mig i 22 år! Hoppla vad de åren gick snabbt. Nu har jag jobbat två veckor på SR och det är väldigt väldigt roligt. Och utmanande. Spännande. Lite läskigt. Mycket är helt nytt. Så nytt att jag inte trodde att det kunde vara möjligt, tekniken till exempel är som natt och dag, det är lite som att lära sig ett helt nytt språk – tänk serbokratiska…

Jag har träffat underbara människor, så roliga, peppande, proffsiga, inspirerande och jag nästan längtar efter dem när jag kommer hem på kvällarna.

Nu på torsdag sänder jag och Farzad (som jag ska göra morgonprogrammet med) vår första morgon tillsammans. För det är det vi ska göra, morgonprogram. På P5. P5 Morgon. P5 Stockholm. Sveriges Radio. Hepp! Jag är ganska pirrig. Det känns väldigt förvirrat och det är mycket kvar som ska sitta… Räkna med att programmet låter som det ska efter en månad eller så, det tar liksom tid att köra in sig på varandra och allt runt omkring. Det finns de som säger att det tar två år (!) för ett morgonprogram att sätta sig, men snabbare ska det nog gå. Och bra blir det.

Jag har ägnat mycket tid åt att gå vilse de här två första veckorna. Sveriges Radio är ett helt enormt hus och under marken sitter det i hop med Sveriges Television. Två enorma grå betonghus på Gärdet i Stockholm. Jag tänkte bjuda på lite bilder på hur det kan se ut här och där… Jag har blivit förvånad mer än en gång!

Det finns en liten museiedel, fylld av rariteter. Jag till hör inte rariteterna. Ännu.

Möte i karusellen. Rummet heter så. Stort rum.

Socialamediersuperexperten Nichol von Schoenberg fotar mig och Farzad. ProducentLouise fotar oss.

Kan man bara ta en? När jag vid ett tillfälle tog vänster i stället för höger hamnade jag i ett garage.

Hyland, det är foton och statyer både här och där av denne tv-man.

Ligger det en gymnasieskola i källaren? Oklart. Skåpen finns här i alla fall. Jag har inte fått något skåp. Vilka får skåp? Och varför?

Ett rum fyllt med tvätt!!??

En brits. Jag passade på.

Louise. Producent. Min producent. Eller min och min, programmets. Eller jo min. Hon är fantastisk. Tänk att jag (programmet) har en producent… Det går bra nu.

I bland lämnar vi Radiohuset (förkortas RH internt) för spännande och viktiga reportageuppdrag.

Till alla ungdomar där ute, så här såg telefonerna ut för länge sedan. Helt appfria. Ingen pokemonjakt, inga andra spel, inga poddar, ingen kamera, inga sociala medier. En bister verklighet. Men färre magsår och utmattningar.

Jobbet har också tagit mig till tionde våningen i Högdalen för ett viktigt möte.

Lunch på Babas i Högdalen Centrum. Rekommenderas. På riktigt.

Varje morgon när jag kommer till jobbet möts jag av det här. Flott. (Tro´t om du vill.)

Mitt liv i statens tjänst har börjat väldigt bra! Gillar!

Kram, Titti