Gröna fingrar det har jag inte men i bland har jag lite tur.

När jag fyllde år fick jag en liten liten tomatstickling, minns du? Jag sitter där och håller den i höger hand. Den lilla rangliga sticklingen jag fick av min kollega Roger hålls uppe med en penna. Blomman till höger i bild fick jag av min kollega Jocke, vår producent, den blomman är nu död. Tråkig historia. Men den där lilla lilla tomatplantan har jag vårdat ömt. Den fick flytta ut från stan hit till landet och jag har gett den en större kruka två gånger. Den lever. Den är säkert 70 centimeter hög nu! Jag är väldigt förvånad. Det känns också bra att jag inte haft ihjäl den (ännu) för arbetsfridens skull, jag skulle få äta upp det det resten av livet på jobbet och i nationell radio… Att jag brutalt mördat en tomatplanta. Men kolla här!!

Vilket kraftpaket! Och den blommar och på någon enstaka ser man en liten rund plupp och med lite tur blir det en tomat av det. Om det inte hinner bli vinter innan det förstås.

Och när jag ändå håller på, säg hej till citronträdet. (Du ser det i bakgrunden på översta tomatbilden också.PÅ övesta bilden anar du mitt olivträd också. Det är det ingen ordning på alls, känns mest som sällskap till citronen. Kvistarna spretar åt alla håll, känns som att det bara gör som det vill, lite anarkistiskt, och att det skulle komma oliver känns som en utopi.) Jag fick citronträdet för ett par år sedan och det har överlevt och har hittills levererat någon citron om året och de smakar – citron! Funkar till allt, i te, dressing, fisk och i gin och tonic.

Ett par såna här små begynnande citroner har dykt upp i år men det blir inte fina gula citroner av alla, i värsta fall trillar de av. Håll tummarna.

Vad som helst kan hända!

/Titti.