Var det här världens längsta påsk? Det har varit härliga dagar men nu vill jag ha vardag igen och den kommer om bara några timmar! Vi är tillbaka i stan och det kändes lika bra att komma tillbaka hit som det gjorde när jag åkte härifrån förra veckan. Jag tror att det kan bli en sjuhelsikes vecka, jag har flera spännande möten och det blir både business and pleasure. Det rör på sig just nu. Den sista dagen i ledighet ägnades ganska mycket åt…ingenting. Jag satt och läste en lång stund i solen och inte oväntat blev det en promenad i skogen! Det blev oväntat dramatiskt i dag, plötsligt dök nämligen en vildsvins kulting upp. Den kom studsandes från ingenstans och ut på skogsvägen där vi gick. Den är man ju inte rädd för, den var randig och gullig. Och snabb. Men vi oroade oss mer för var den hade sin mamma. Det är då det kan bli farligt, om man kommer mellan mamma vildsvin och hennes lilla barn. Någon mamma dök aldrig upp men vi var ganska på alerten resten av promenaden!

Det här med att ta igen sig i solen, poppis bland både människor och djur. De där grodbenen…

Zoomade lite… De såg ganska gulliga ut där de strosade en sväng, de gick och småpratade med varandra. Fint.

Och apropå strosa… Det här med filttofflor på små gubbar. De här filttofflorna som tillhör min pappa (jag varken bekräftar eller dementerar att det är hans fötter vi ser på bilden. (Men vem skulle det annars vara!?)) dök upp där man minst anade det under påsken. De har ju rejäla sulor, enligt uppgift.

Hej då påsken, hej tisdag och kortvecka.

/Titti.