Det blir lite svinglish då och då så att mina vänner från The Ardbeg ARDventurer Challenge kan hänga med lite i alla fall. Det är alltså det jag hållit på med, en vandring som i sig är en stor fysisk och till slut psykisk utmaning och till det har man plussat på med lite tävlingar och andra fysiska utmaningar. Alldeles fantastiskt var det. Och riktigt jäkla vidrigt jobbigt! Sista morgonen regnade det, det gjorde det sedan tio i tre på natten så det började tokregna, det kändes som att någon stod och slog på mitt tälttak. Uppfriskande. Allt var blött men det var ju sista dagen.
Här syns det att jag varit vaken sedan tio i tre… Vi gick mot civilisationen och här har jag hamnat på sälstranden. Här finns det alltid massor med sälar. Fullkomligt nedlusat! Nä, just det. Inte en enda. Men det hade aaaaaldrig hänt förr så det var också speciellt.
Helt annan natur.
Ett hus! Människor! Civilisation!
Färdigvandrat och bara sista utmaningen kvar. En lagtävling. Nu skulle vi ro! Särskilda båtar som kallas Skiffs, båtar som man förr fraktade whiskyfat på. Det gjorde vi också men vi var inte riktigt betrodda så de var tomma. Jag rodde med Michael och vi tänkte vinna. Nu blev det inte så. Vi kom sist. Dels var det för att jag fastnade med åran i vågorna två gånger och då slås man ner i durken och det är ganska omtumlande, det hände Michael en gång och sedan hände det vår rutinerade strokesman, han som håller takten, en skotte. Han tappade också åran helt och den flöt iväg på en egen resa… Då var vi alltså en åra kort och jag som satt näst längst fram förväntades hålla takten. Jag gjorde var jag kunde. Men vi kom sist. Men så jäkla roligt. Det regnade och blåste så de övervägde att ställa in men så blev det inte och det är jag glad för, dramatiskt, blött, stökigt och så otroligt roligt. Den här bilden togs innan vi förstod vad som väntade.
En av båtarna, fundera gärna lite på hur man uttalar båtens namn. Och så lokalbefolkningen (alltså inte hela lokalbefolkningen! Det bor 3 500 pers ungefär på Islay). Som var så sköna, generösa, välkomnande och de fixade och fixade för vår skull.
Här är de, de som gjorde det möjligt för oss alla att klara det, Steve och Monty, båda är före detta marin soldater (den sistnämnde är lite kändis för numera är han äventyrare i tv). Really great guys these two! And thank you for taking care of so many of my tics Steve, a great way to get to know each other! Thank you both for some amazing days, miss everything and everyone. But I enjoy my daily shower.
Det sista inlägget från Skottland och Islay kommer lite senare i kväll. Det handlar om sista kvällen då vi alla hade duschat och firade tillsammans. Vi firade varandra, oss själva och vi firade den som vunnit och utsetts till The ARDventurer 2016.
Kram, Titti