De flesta av våra luncher här i Hongkong har kostat några hundralappar och middagarna har varit något dyrare men inte har vi ruinerat oss eller ens varit nära. Men så bestämde vi oss för att slå på stort och det ångrar vi inte. Champagnebrunch på restaurang Tosca, en av hotel Ritz-Carltons restauranger. Det är också den högsta skrapan i Hongkong, 490 meter högt. Vi hinkade Gula Änkan och de bara fyllde på. Brunchen bestod av en buffé med så mycket lyxigt och gott att jag ville aldrig sluta äta. De vid bordet bredvid åt uteslutande grillad hummer, då får man verkligen valuta för pengarna. Jag åt allt, flera gånger. Ja, men så gott!!
Vi var inte pinsamma alls utan fotade varandra och maten som vilka turister som helst…
Hummern i all ära men dessertbordet! D E S S E R T B O R D E T !
Så himla prydliga och fina.
Snyggt Anders!
Vi klämde en pizza också när vi ändå fått upp farten.
Notera gärna att desseerttallrikarna här ovanför och här nedanför inte är identiska…
Efter att vi champagnebrunchat oss i timmar tog vi hissen upp ett par våningar till vad man säger är världens högsta bar, Ozone.
Entrén.
Andes drack ur en blomvas…
…och Erik viftade med en öl. Då var det dags att tacka för oss och ta in notan. Och om någon i gruppen kände sig aningen berusad innan så fick den oss alla att gå spiknyktra därifrån! Men det var värt varenda hongkongdollar. Oh yes!
Kram.
2 Comments on “Man är ju värd lite”
Wow, vilket ställe. Det ser ju fantastiskt ut. dit vill jag. Kram
Dessertbordet såg helt underbart ut!