Nu är det dags. Halv åtta går starten i Enhörna Maraton 2015. Kanske blir det en tradition, kanske gör jag det aldrig igen. Du kanske minns att jag berättat om den här idén tidigare? Jag har varit lite besviken över att jag aldrig skulle kunna förverkliga en dröm jag haft länge, att springa ett maraton. Anledningen till att jag tänkt att jag inte kan det är för att mina ben helt enkelt inte håller. Jag har i perioder sprungit mycket och varit i löjligt bra form, de perioderna tänkte jag, ”att jag ska springa ett maraton”. Men jag tänkte också att ”det kan jag göra sedan”. Och så gick tiden och så började jag gå sönder. Benhinnor som ständigt krånglade, jag har opererats för compartment syndrome i båda smalbenen och knäna knastrar. Listan har lite för många punkter. Jag är också väldigt mycket tävlingsmänniska och om jag skulle springa ett riktigt arrangerat stort maraton så skulle jag inte kunna hålla tillbaka. Det skulle bli för prestigeladdat, jag skulle börja tävla mot alla andra, ta i för mycket och gå sönder ordentligt. det kanske låter töntigt men så är det, när tävlingsmänniskan vaknar så rår jag liksom inte på det. (Det är också anledningen till att jag inte går på spinning till exempel, ge mig tio minuter så tävlar jag mot alla i rummet.)

Att göra det här egna maratonet ute på landet, att tillsammans med min kompis Maria, starta nu på morgonen och i vår egen takt ta oss 4,2 mil kommer att funka bättre. Vi tävlar inte och det får ta så lång tid som krävs, jag kommer att jogga lätt – inte springa. Jag kommer att tillåta mig att gå. Mitt enda mål är att genomföra och få en uppfattning om hur det skulle kunna kännas. Det ska inte bli en såsig låååångpromenad men jag kommer heller inte att piska mig själv.

Våra killar är anlitade som serviceteam, de kommer att möta upp med vätskekontroll och ett par ägg att mumsa på när vi är ungefär halvvägs. Vätskebältet är framplockat och mina löpardojor får göra sin sista insats i dag innan det är dags att köpa nya skor.

Håll tummarna! Eventuellt dyker det upp något inlägg på instagram ( @tittischultz ) under dagen, annars ber jag om att få återkomma när jag har överlevt.

/Titti.