Det tog nog inte ens en timme efter att den här bilden togs och allt var toppen så gick min bästis Pärnilla och drattade praktfullt på ändan. Det resulterade i en fot som aldrig ville sluta växa och ont hade hon. Kvällen gick. Granne som är sjuksköterska kallades in och till sist fick vi alla nog och vi åkte in till akuten på Södertälje Sjukhus som är närmast. Vi fick vänta ett tag. Klockan halv tre på natten lämnade vi sjukhuset och sladdade vi in för nattamat på MAX på vägen ut till landet igen och då viste vi att foten inte var bruten, att den inte skulle trilla av men att Pärnilla skulle tillbaka för ultraljud i foten. Något med hälsenan misstänkte den församlade läkarvetenskapen som vi träffat.

Stämningen var ändå god och vi hann ju prata massor för det var inte ofta någon kom och ”störde oss”… Och ändå upplystes vi om att det var en lugn kväll. Det fanns mycket att titta på.

Och kom alltid i håg att tvätta och sprita tummen också. Många glömmer det.

Okej…?

Den här behövde vi inte använda.

En spännande natt får jag säga. Mycket händelserik och helt nykter. Jag tackar jag. Själv var jag lite extra glad att jag inte var patient för en gångs skull. Nu väntar ultraljud, det blir spännande.

/Titti.