Ja, låt inte fantasin skena i väg med dig nu. Det handlar ju om min kompis Pärnillas fot. En praktvurpa igår, akuten natten till i dag och i dag återbesök för att kolla hur hälsenan mådde. Det kollas med ultraljud. Jag kan härmed meddela att det är en kraftig ruptur i vadmuskeln, i fästet nära hälsenan och allt möjligt var uttänjt. Att det gör sjukt ont var precis väntat sa doktorn innan hon sprang vidare till nästa patient och vi gissade oss till att vi kunde gå hem. Erik och Pärnillas barn, Tindra och Lova roade sig själva och de verkade ha det väldigt bra. Du ser ju, som små ljus! De tog en tur till Torekällberget i Södertälje, fika, världens största gris och godisklubbor… Torekällberget är ett mysigt litet utflyktsmål för familjer och alla möjliga. Kanske i kombo med … Läs mer
DRAMATIK
Det tog nog inte ens en timme efter att den här bilden togs och allt var toppen så gick min bästis Pärnilla och drattade praktfullt på ändan. Det resulterade i en fot som aldrig ville sluta växa och ont hade hon. Kvällen gick. Granne som är sjuksköterska kallades in och till sist fick vi alla nog och vi åkte in till akuten på Södertälje Sjukhus som är närmast. Vi fick vänta ett tag. Klockan halv tre på natten lämnade vi sjukhuset och sladdade vi in för nattamat på MAX på vägen ut till landet igen och då viste vi att foten inte var bruten, att den inte skulle trilla av men att Pärnilla skulle tillbaka för ultraljud i foten. Något med hälsenan misstänkte den församlade läkarvetenskapen som vi träffat. Stämningen var ändå god och vi hann ju prata massor för … Läs mer
Det ska vara så här
I dag ringde doktorn och informerade om att mitt största problem är min brist på tålamod. Om ett år vet vi på ett ungefär hur bra eller dåligt det kommer att vara resten av livet med den här handleden. Inte ännu alltså. Ska rabbla det som ett mantra för mig själv. Men något är det som gör ont där inne så de röntgade för säkerhets skull. Alla är ganska nöjda med bilderna. Möjligen går en skruv lite för nära leden, ja du ser själv på den senaste röntgenbilden här ovanför. Möjligen är det för att skelettet fortfarande inte riktigt läkt klart. Att det aldrig blir riktigt bra har jag vetat från det att jag vaknade upp efter första operationen av två den 20:onde december förra året. På bilden här ser du mig på ett ganska behagligt humör, operation två är … Läs mer
Lekstuga
I veckan var det dags för återbesök hos arbetsterapeuten Birgitta på Södertälje Sjukhus. Birgitta är noggrann och lite sträng. Och mysig. Jag gillar att sitta där och bekymra mig och vara less på att handen inte gör som jag vill. Less på att det gör ont. Då säger Birgitta på sitt lugna vis att ”det kommer att ta minst ett år innan det slutar göra ont”. Vi har konstaterat att jag inte har något tålamod alls och att jag inte är så bra på små rörelser men väldigt bra på stora… Jag gör min övningar, Birgitta mäter vinklar (som inte alls blivit så mycket bättre som jag hade hoppats – kom igen nu handleden!!) och jag får nya övningar att göra hemma. Sedan kan jag inte hålla mig längre, jag vill leka med allt som Birgitta har i sitt rum. … Läs mer
Dr Schultz
En flicka kan väl få drömma… Första gången jag sa att jag skulle bli journalist var jag 12 år gammal. Det höll i sig och så blev det. Jag pluggade till journalist i London och jag har jobbat med nyheter men sakta och säkert har jag hamnat mer och mer bestämt i programledarjobbet som också är en sorts journalistik även om jag nog från början trodde att journalistkarriären skulle vara på ett sätt mer seriös och mer åt det grävande och granskande hållet. Men när man blir kär blir man kär och jag älskar mitt jobb, nästan alla dagar och missförstå mig rätt, jag tar mitt jobb mycket seriöst! Men jag räddar inga liv och jag kan inte laga trasiga kroppsdelar. Om jag inte varit journalist så hade jag förhoppningsvis varit kirurg. Jag har fascinerats av kirurgi sedan jag var … Läs mer