Den här bilden landade i min mobil för en stund sedan, vackert! Den kom från min sambo Erik som tillsammans med ett gäng kompisar landat i de italienska alperna. Han älskar alla former av skidåkning, om du hängt med här såg du att han åkte Vasaloppets Öppet Spår förra veckan. Då åkte han på platten, nu är han ute och åker utför. Jag är hemma och han har gett mig det finaste man kan ge mig; egen tid. Tid att vara ensam på. Jag har ett otroligt stort behov av det. Det är ju verkligen inte det att jag inte vill vara med Erik, det är bara det att det är härligt att vara ensam i bland. Så har jag alltid känt, att jag bara vill vara för mig själv i bland, jag kände så redan när jag var barn. I bland gick jag hem från någon kompis för jag tyckte att det blev för stökigt, att någon var för tjatig eller för att någon inte ville leka samma sak som jag…Det har ju säkert att göra med att jag inte har några syskon och att  jag i hela mitt liv roat mig själv, hållit mig sysselsatt själv. Numera leker jag inte med Barbie eller att min cykel är en häst men jag skriver, läser, plockar och fixar. ”Leker kontor”, kallar mina kollegor det. Jag gillar papper och pennor…  Jag har tvättat också. Jag älskar att puttra på så här för mig själv. Men ge mig en dag eller så börjar jag nog längta efter min kille. Jag har lite roliga saker planerade med kompisar de närmaste dagarna också, att vara helt isolerad är alltså inte det jag strävar efter! 😉

Nu ska jag gå och lägga mig och sova i mitten av sängen.

/Titti.