London var fantastiskt men det är fint att komma hem. Nu har jag packat upp också. Veckan rivstartade med styrelsemöte i Telge Energi Vindförening förutom jobb som vanligt. Jag gillar vindkraft, det är smart, eko och jag tycker till och med att verken är vackra.

Sedan blev det fest! Finbesök i stan. När jag var nitton åkte jag som au pair till London, jag bodde i en fantastisk familj som du träffat delar av förut. I går kväll var det dags igen, sonen i familjen var nämligen i Stockholm på jobb.Linus heter han och bor numera i Bryssel och se så lång han blivit, det är nog all pasta med ost och skinksås jag matade honom och hans syster Sally med… (Den enda maträtt jag kunde på den tiden, nu har jag lärt mig en eller två till.) Linus är trebarnspappa nu för tiden också, hej vad det går. Till saken hör att han är bara fem år yngre än jag och hans syster är sex år yngre. Mitt au pairande gick mest ut på att se till att de åt frukost och middag och gjorde sina läxor. I övrigt hade vi mest väldigt roligt tillsammans. Jag var mest allt i allo till deras mamma och det passade mig perfekt eftersom jag inte var så bra på små barn och på det här viset lärde mig nästan allt jag behövde lära mig för att vara beredd på nästan vad som helst i livet, ett fantastiskt år. Till exempel hittar jag väldigt bra i hela södra London med bil efter att ha tutat runt och uträttat alla möjliga ärenden. Jag har löst gasläckor, kan mangla lakan, snacka bort poliser, storhandla som ingen annan, hålla koll på rörmokare, pyssla om familjens jättegamla farfar på besök som hela tiden frågade var katten var – man hade ingen katt, jag vet precis hur man inte ska tvätta scoutkläder i ull och jag är grym på att väcka tonårstjejer – i alla fall en tonårstjej med  U S E L T  morgonhumör! I bland jobbade jag lite på  mamman i familjens företag också. Vad mer kan man behöva i livet? Det var jättetufft i bland men nästan alltid roligt. Och de är en fantastisk familj och det är en sån lyx och lycka att vi håller kontakten ordentligt fortfarande. Under mitt första år i London började jag plugga och Linus, som är en mycket begåvad människa, hjälpte mig med läxorna och skrattade gott åt nivån på saker och ting på min kurs. Under mitt första universitetsår i London hyrde jag rum hos Linus, hans mamma och syster, så då fick han hjälpa mig med de hemuppgifterna också, det var nog tur för mig det. Linus hamnade på Oxford University senare. Ja du fattar.

Att få hänga till sent med Linus i går kväll gjorde mig på så himla härligt humör att jag tydligen förvandlades till en seriefigur (minen).

Med glada hoppsa steg tog jag mig hemåt långt efter läggdags.

/Titti.