I bland tror man ju inte riktigt att det är sant. En alldeles perfekt vinterdag. Strålande sol, runt fem minusgrader, lite blåsigt så det ändå biter lite vintrigt i kinderna och det är flera år sedan isen låg så här på Mälaren. Det enda som inte kommer med på bilderna är det härliga knarret under de rejäla vinterkängorna. Alla var med, Erik, Floyd och en hel drös med vänner som också är våra grannar på landet, från början var vi sju som drog ut på isen men när vi kom hem var vi nio. Ett bra gäng. Mycket att prata om och massor med skratt. Det enda jag missade var att göra en snöängel men det blir kanske idag. Även solen dragit vidare så blir det en långpromenad i dag också.

(Tack till supermegavärldsfotografen (på riktigt) som gärna vill vara anonym för fina familjebilder. 🙂 )

Ungefär så här kände vi oss allihop framåt kvällen men Floyd sprang säkert tredubbla sträckan jämfört med oss andra. Troligen en av hans bästa dagar i det tio månader långa livet. Kanske även i mitt 550 månader långa liv!

Kram, Titti