Förra veckan var Hanaa Singer på besök i Stockholm. Hon är chef för Unicefs verksamhet i Syrien. Hon bor och arbetar i Damaskus och reser runt i de mest utsatta områdena i Syrien. Hon har varit i Aleppo flera gånger, en plats vi ständigt hör om på nyheterna och tyvärr aldrig i positiva ordalag. Hon har vigt sitt liv till Unicefs arbete för barn över hela världen. Hanaa föddes i Egypten men har arbetat över hela världen under nästan hela sitt vuxna liv. Jag fick den hedersamma uppgiften att intervjua och leda ett samtal med henne när hon besökte Stockholm förra veckan.
Här är vi, några av oss som samlades för en lunch och ett samtal där Hanaa gav oss en hel del att tänka på. Det är mycket fascinerande att lyssna till person som lever på en svårt krigshärjad plats som Damaskus och Syrien, Hanaa berättade om hur hon bor (på hotell, det är det säkraste), var man handlar och hur människorna i Damaskus fortsätter att gå till sina arbeten trots att de nästan inte får lön längre, man försöker bibehålla det liv man levde innan kriget så långt det är möjligt. Barn går i skolan så länge det finns skolor, Unicef arbetar för att det ska fungera med bland annat skolgång även på de mest krigshärjade platserna. Barn behöver sin vardag, sina kompisar, sina rutiner och lek, skolgång är viktigare och mer än ”bara” utbildning. På bilden ser du Hanaa Singer längst fram i mitten. Från vänster Veronique Lönnerblad – generalsekreterare för Unicef Sverige, bredvid henne Hanaas kommunikationsansvariga, Vanna Rosenberg – skådespelare, Nisse Edwall – bloggare och skådis bland annat, Ingeborg Ekblom – PR-ansvarig Unicef Sverige, Mark Levengood – ambassadör för Unicef och programledare, jag och Louise Bratt Tidmarsch – chefredaktör Mama. Flera andra kloka människor hann rusa vidare innan vi tog bilden.
Hanaa Singers beskrivningar av hur barn används och kidnappas i krigets Syrien var nästan obegripligt fruktansvärda att ta in. Barn används som självmordsbombare med fjärrstyrda bomber på sina små kroppar, de skickas ut i minfält, några kommer ”lindrigare” undan och får jobba i kök och vakta fångar. Det finns också barn som själva bestämmer sig för att gå med i olika grupper som deltar i kriget, det är många olika grupper, det gör de barnen för att de vill ta revansch för de nära de förlorat i kriget. Ofta sin pappa och sina bröder. Farbröder och kusiner.
Kriget i Syrien har pågått i sex år. Sex miljoner barn är i dag helt beroende av humanitärt bistånd som Unicef och andra organisationer arbetar hårt med att få försöka tillhandahålla. Det arbetet är inte lätt, det är inte självklart att man släpps fram till de mest utsatta barnen. 652 barn dödades förra året, en 20%ig ökning sedan 2015. 2016 var det värsta året någonsin för Syriens barn. Psykisk ohälsa bland barnen i Syrien är eskalerande problem. Barn tvingas också ta arbete för att hjälpa till att försörja sina familjer. Jag frågade Hanaa om man i Syrien vet och känner att vi, i Sverige till exempel, vill och försöker hjälpa. Hanaa svarade att folket i Syrien tror att världen helt glömt människorna och kriget i landet. Många och även Hanaa tror att det enda som kan få kriget kan upphöra är att stormakter i världen ingriper. När det inte händer så tror man att vi alla glömt.
Jag med Tina från Unicef och Mark Levengood. (Det här kan också ha varit det sämsta ljuset någonsin för ett foto på tre vuxna människor… Mindre viktigt i sammanhanget dock.)
Syrien behöver mera hjälp. Barnen i Syrien behöver hjälp. Ska man vara väldigt konkret behövs mera pengar. Vi har alla massor att tänka på, våra egna barn att tänka på, men känn efter, finns det något mer du kan göra? Om det gör det, så kommer din hjälp att göra skillnad för ett barn som faktiskt bara är ett oskyldigt offer i en massa vuxen skit och elände. Död och ångest som ett barn aldrig är orsaken till. Vill och kan du hjälpa, vänd dig till en organisation du litar på.
Jag vet att Unicefs hjälp och arbete når fram, på deras hemsida hittar du mer information om vad du kan göra. UNICEF.se
Kram, Titti