För precis en vecka sedan roade jag mig hej vilt i Norge! I ett imponerande ihållande ösregn. Det hindrade inte mig och mina vänner att paddla över Glomfjärden och promenera en sväng till Svartisen, Norges näst största glaciär. (I ärlighetens namn var det bara jag och våra ciceroner som gick, eller snarare klättrade, till glaciären. Sjukt nöjd med mig själv.) Aldrig varit så blöt! Vattnet kom från alla håll. Och det var värt det.

När jag ser den här bilden frågar jag mig, vem är jag!? Tydligen en som går upp i ottan och i envist regnande paddlar kajak till en glaciär.OCH tar mitt livs knöligaste promenad fram till den! I bland överraskar man sig själv… Hoppas jag fortsätter med det.

Här ser vi nästan norska ut. Mössorna, de rosiga kinderna och pigg i blick.

Färgerna, glaciären, luften. Den här platsen är helt otrolig.

Där i bakgrunden ser du glaciären, Svartisen, där den kommer ner mellan bergen.

Får man tillfälle att posera lite med en glaciäri ryggen, ja då gör man tydligen det. (Överraskar mig själv igen.)

Det här är en bild av skräckblandad förtjusning. För de flesta av oss kände att kajak, det är en vinglig farkost och ingen av oss kan det där med eskimåsväng… Samtidigt var vi sjukt laddade för utflykten. Här är första bilden där ölen, vi ömsint släpade på, anas. Vi tyckte att en öl till lunchen skulle sitta fint efter våra vedermödor. Men man får känslan av att vi var noggrannare med den än med torra strumpor och sånt. Och det stämmer för vi glömde mina vantar och en jacka och Lisas byxor och mobil blev kvar. Hur det kan bli… Men ölen kom med!

Annika, Ebba med ölen och så jag. Jag var här helt övertygad om att mina torra vantar, en jacka och ett par extra strumpor låg i en av de där säckarna jag håller i. Icke.

Ölen! Och så en lite tveksam min på mig. Minns vad jag tänkte. Det hade med närkontakt med vatten att göra och en vickad kajak.

Innan vi riktigt kom i väg. Alla började med lite torrpaddling.

Här är jag iväg! Kände mig helt trygg, försökte till slut vicka kajaken men det gick inte så då blev allt bara häääärligt.

Vill visa många bilder på mig i en kajak, annars är risken att ingen tror mig! Och en bild där jag är helt ensam på en norsk fjord med en glaciär i bakgrunden. Ja, det är coolt. Tycker jag. Bakom kameran och runt den var det fullt med tjejer och ett jäkla härligt tjatter. Men det ser ju inte så ut.

Lisa.

Framme på andra sidan av Glomfjärden.

Sedan skulle vi ju paddla tillbaka också men först en titt på den där glaciären strax ovanför mitt pekfinger. Vi började med lunch. Och de där ölen. När vi ätit klart hade himlen öppnat sig och mitt sällskap bestämde sig att det var bäst att stanna i värmen. Jag tänkte inte missa chansen att träffa en glaciär, den första i mitt liv, så jag, vår guide Kjell-Arild (De heter mycket dubbelnamn i Norge. Träffade en Kim-Börge också till exempel. Kvinnor heter ofta Marit. Det är mitt intryck.) och Hélen vår värdinna stack iväg. Hur mycket kan det regna!!???? Löjligt mycket, men jag ångrade inte den blöta utflykten en sekund. Overkligt, magiskt, fantastiskt, mystiskt, vackert, otroligt, makalöst, sa jag magiskt!? Inget ord räcker. Inte ens alla tillsammans.

Det var vatten överallt. I fjorden men också massor som forsade ner över berget. Ser du i förgrunden på bilden. Större eller mindre bäckar och forsar med vatten, överallt. Omöjligt att inte bli dyngsur. Och så regnet uppifrån…

Så nöjd.

Så vacker.

Titta noga på klipporna! Det ser ut som att någon dragit fingrarna genom lagom smält glass!!! Inlandsisen, hissnande kraft.

Mannen med kajakerna – Kell-Arild och vår guide, värdinna och vän. Och så jag. Och Svartisen.

Alltid skriva i gästboken.

Vissa hade läppstift med sig. Jackan jag har på mig för det är Lisas jag fick låna när jag upptäckte att jag glömt min. Lisa hade två jackor med sig men inga byxor. Hon knallade runt i underställ och ingen gör det mer självklart än hon! Jag fick låna Ebbas vantar och de blir sig aldrig mer lika!!!

Dagens bästa överraskning. Hélen hade fixat skjuts hem med rib-båt. JAG ÄLSKAR ATT ÅKA RIB!!!!! Nu blev det en spektakulär tur hem direkt till Bolga Brygge i stället för bil och färja. Succé!!

Snygga var vi också!

Ett minne för livet den här Norgeresan.

Kram.