Det var så det strök men jag hann. Förra söndagen framfördes den sista föreställningen av MacBeth på Maximteatern med Micke Persbrandt i huvudrollen och han har sällskap av bland andra Marie Richardsson och Johannes Bah Kuhnke. Det var fantastiskt. Det är så spännande att se hur man moderniserar de här gamla pjäserna utan att någon känsla går förlorad. Jag fick gå med min kompis Tina, det är väldigt härligt att dela sånt här med vänner.

Här står vi och är glada och redo för en tragedi av William Shakespeare.

Salongen fylls på. Vi satt på balkongen och hade fantastiska platser. Strax bredvid satt ett gäng från Hells Angels. Att jag nämner det är för att jag ändå måste erkänna att jag inte har en bild av dem som så där jätteteaterintresserade. Men där fick jag. Jag blir också impad av all deras merchandise, det är jackor, mössor, t-shirst, tröjor och ja, västar. Och tatueringar förstås. Till kvinnan (ej medlem i HA) som satt framför mig vill jag ännu en gång säga att det INTE ÄR OK att sitta och pilla på mobilen hela tiden. Du lyste upp hela salongen på ett mycket irriterande sätt. Stanna hemma i stället. Hon blev tillsagd men fräste bara. Kasst. Ett teaterbesök är inte gratis och det är så respektlöst att förstöra upplevelsen för andra, lämna salongen om det inte är din tekopp. Jag är fortfarande irriterad på människan.

Charlotta Jonsson, Jens Hultén, Micke Persbrandt, Marie Richardson, Elin Jelinek och Johannes Bah Kuhnke. Tre inropningar! Hurra!

Det är en blodig historia…

(Tack också för att jag och Tina fick biljetterna i present av en generös person i ensemblen.)

/Titti