Vilken ynnest! Att få komma hem till Astrid Lindgren. Hon är ju en person alla har en relation till! Det törs man väl ändå säga!? Tack vare en konstförening så fick jag möjlighet att följa med på en konstguidning i Astrids våning som än i dag ser ut precis som den gjorde när hon avled. Vilket hon också gjorde hemma, i sin bostad på Dalagatan i Stockholm. Med utsikt över Vasaparken som också har fått bjuda på flera miljöer i Astrids böcker. Magiskt att stå här och se det Astrid såg.
Här satt hon. I sitt arbetsrum, Vasaparken där ute och skrivmaskinen som hon endast använde när hon skulle renskriva sina anteckningar. Som hon stenograferade. Och så glasögonen.
Där bredvid skrivmaskinen ligger några av de stenograferade anteckningarna som blev alldeles fantastiska sagor för barn, berättelser som lever i generationer och över hela världen. Och det finns massor av block med sida upp och sida ner fyllda av stenograferade berättelser! Grejen är att den enda som kunde tyda Astrids ”hieroglyfer” var Astrid själv…
Vardagsrummet i lägenheten dit hon flyttade med sin Sture och barnen. I flera av fönstren står priser som tilldelats Astrid, jättepraktiskt tyckte hon och använde dem som fönsterstoppar när hon vädrade… De priser som inte står i fönstren knölade hon in i skåp. På skrivbordet står en skulptur, en kvinna, det är en av de första guldbaggarna. Innan de blev guldbaggar.
I den här bokhyllan finns massor av första utgåvor av Astrid böcker. Kika noga så ser du.
Förlagan till vad som blev en filmaffisch för en film om en busig kille.
Till Astrid från Ilon…
Kvart i elva. Det var då Astrid drog vidare, förmodligen till Nangiala.
En väldigt speciell kväll var det, hemma hos Astrid.
/Titti