Skriver det här lite snabbt för nu väller det in folk här, stämningen är på topp, olika parfymer blandas, det finns ingen plats att hänga fler jackor, det dansas i stilettklackar på parketten. Ljudnivån höjs hela tiden, folk verkar ha mycket att prata om, flera har inte setts på länge och musiken blir högre och högre. Jag fixar till lyxiga små snacks så svetten rinner. Rinner gör också den första drinken som välts ut och det droppar röda klibbiga droppar längs köksbänken. Någon kletar lite chips i det. Jag ska bara torka lite. Någon målar naglarna i mitt badrum med ett av mina nagellack som hon hittat i ett skåp. Någon skrattar väldigt högt. Det är värsta fredagsröjet här hemma hos mig!

Ha! Jag sitter i soffan med de lurviga tofflorna på och har just ryckt upp mig efter att ha somnat två (!!!) timmar när jag hade tänkt att bara ”vila ögonen” en liten stund. Jag har ätit räkor och lite goda ostar på det. Nu slinker det ner lite choklad och det är Let´s Dance på tv den här fredagen också. Viktigast i kväll är att se Darin hos Skavlan, hans nya låt, på svenska, är så jäkla bra! Längtar tills plattan släpps i höst.

Jag tänker ofta på sånt som Darins text beskriver, jag blev liksom förvånad när jag hörde låten, att jag och Darin går och tänker så lika. Vill man veta något är det ett knapptryck bort. Vi mailar, skypar, smsar men längtar vi? Min favoritstrof i låten är :  ”Man fick vänta, man fick längta, när tiden var så lång…”  Jag saknar det! Det går ju att associera till mycket, men du ska få ett  exempel som hände för länge sedan. Jag var på Leksakshuset, en affär i Gävle, jag var där med min pappa och fick syn på henne. Ett mjukdjursfår som satt på en hylla. Jag blev helt kär. Det vita lurviga fåret hade en skylt som jag tragglade mig genom: krama mig inte förrän jag är din. Jag fick uppbringa all självbehärskning i världen för att inte plocka ner henne från hyllan. Jag bönade och bad, vi var menade för varandra fåret och jag. Pappa sa nej. För dyrt. Jag hade hjärtesorg. En tid senare var jag hemma och var sjuk, riktigt risig. När jag var hemma sjuk från skolan tittade mormor till mig och pappa brukade komma hem på lunchen, han hade ofta hyrt en video (VHS) och så fick jag en chokladbit. Den här gången hade han med sig fåret!!!! Det hade inte gått en dag som jag inte tänkt på det eller pratat om det och nu var det mitt. Fåret var en hon och jag döpte henne till Karolina. Hon finns kvar. Den där känslan eller att ens vara i närheten av den var ett bra tag sedan. Därför bestämde jag mig för att börja spara till något som jag verkligen vill ha men som är helt onödigt och som jag då verkligen inte behöver!! Nu har jag sparat, i flera år faktisk. I morgon köper jag det och det är som att att Darins låt blir ledmotivet till det inköpet. Jag har till och med ett litet pirr i magen. Kanske visar jag dig i morgon vad det är…

Erik är fortfarande i alperna, i dag kom den här bilden. Ännu ett snötäckt berg landade i min mobil. Apropå längt, så längtar jag lite efter honom nu också…

Kram, Titti.