Vi skulle vara kulturella och gå på Fotografiska. Vi skulle fylla våra sinnen med vackra bilder. Vi drog runt på stan som två tonåringar i stället. Det händer i bland och är väldigt roligt. Hanna och jag har varit bästisar sedan klass 1a på Solängsskolan i Gävle. Vi har bott på olika håll, både i Sverige och i världen, ändå har det alltid varit som att vi aldrig varit ifrån varandra när vi setts eller hörts igen. Vi vet alltid var vi har varandra och ATT vi har varandra. Hanna är en av mina mesta bästisar, hon är en briljant inredare med grym blick och känsla och jag är jätteimpad av att hon nu dragit igång en inredningsfirma, Hitta Hem, som hon sakta men säkert bygger upp, Hanna är också mamma till min gudson August. Det här är en bild hon inte kommer att uppskatta men jag hoppas att hon förlåter mig. Hanna tyckte inte att jag skulle köpa den lurviga hattmössan, hon hade rätt. Då har du träffat Hanna lite kort.
Jag letade en liten topp och vi gick från butik till butik (Hanna går väldigt fort så jag som är hennes korta kompis småjoggar bredvid) och vi hämtade ett par skor och ett par byxor på Tiger som jag sett i helgen. Det finns mycket snyggt där just nu tycker jag. När Hannas man och min kille ses brukar de gå på Riche så när vi inte orkade gå (småjogga i mitt fall) mer så kastade vi oss in där och åt sånt de rekommenderat. Vi pratade pratade och pratade och åt åt och åt. Såna där eftermiddagar som går över i kväll är bland det bästa jag vet.
När Hanna och jag sitter där och äter som bäst plingar det till i min telefon, en nyhetsflash från Aftonbladet, då kom nyheten om Anders Borg och Dominika Percynski. Jag tappade hakan, Hanna tappar hakan. Sedan ser vi hur det vid flera bord pingar till i olika telefoner. Loja blickar som läser förändras till förvånade ögon och tappade hakor och telefoner som skickas runt. Vilken nyhet! Vilket par. Jag är lite bekant med Dominika, våra vägar korsas då och då. Hon har lagat polsk Borst till mig en gång (det var ganska gott), hon är rolig, smart och självsäker. Hon ska ha kärlek! Jag kommer aldrig att glömma alla tappade hakor där på restaurangen!
Smälter in…
Lite Pharell kan jag tycka. Men kanske inte så mycket Titti.
Riche. Här hamnar jag ibland.
En Gino. Det ser ut som en äggrätt men det är det inte.
Proppmätt och lite för sent styrde jag hemåt.
/Titti.
2 Comments on “Vi drar på stan”
Det var ingen som förstod Pharells hatt från början heller. Men kolla på honom nu. Du skulle tagit den!
Skulle ha shoppat med dig!! 🙂