I dag blev det en spännande utflykt till ett grustag i närheten av där vi har vårt fritidshus. Det är inte ofta som jag är på såna ställen. Vi behövde grus (!!) till den nya infarten som vi nu lägger sista handen vid efter pool och altanbygget. Vilken tid allt tar.

Hur som helst, vi prickade någon sorts rast och fick en ganska lång stund på grustaget utan att en människa syntes till. Det är verkligen ett fult ställe som ändå är fint. Vädret kan ha hjälpt.

ENORM.

I omgivningarna fanns helt andra saker. Jag skulle gärna vilja höra historien bakom det här huset.

Och hur och varför ser den här stenen ut så här?

Grustag alltså. Oväntat intressant på många sätt. Och precis när vi skulle åka kom en kille med släp inrullande. Han frågade om jag visste vad det var för grus han skulle ha till sin husgrund som skulle dräneras, där stod jag i mina flip flops och såg tydligen ut som att jag jobbade där. Han frågade också hur mycket han kunde lassa på sin släpkärra som han tjuvlånat från K-Rauta, här kunde jag svara. Ungefär 750 kilo, sa jag. Han blev mycket besviken. Jag hade räknat med minst tre ton, sa han.

När vi åkte hem hade en lastbil med grus kört i diket, vickat och höll precis på att bogseras (alla mådde bra). Mer spänning än så behöver man inte en sommardag…

Kram, Titti