Två gånger är en vana

Titti SchultzFood & Drinks, Livet, Stockholm1 Comment

I går var det dags igen. Efterlängtat. Men skulle vi kunna leva upp till succén förra året? Det kunde vi.

Förra året samlade jag mina vänner på en krog för middag och timmar av garv och prat. I går gjorde jag det igen. Det roliga är att alla är mer eller mindre bekanta med varandra eftersom de är mina vänner sedan massor av år tillbaka i de flesta fall, men de umgås liksom inte utan mig, när deras vägar korsar så är det mitt ”fel”. Jag har hittat de här sköna bönorna lite här och där i mitt liv.  I år var det en kamp att hitta ett datum där så många som möjligt kunde och ändå blev det bortfall med sjuka barnvakter och annat som ställde till det. Men vi sju som sågs, vi hade det väldigt bra.

IMG_9045

Drop in, Maria P och Maria H.

IMG_9043

IMG_9050

Hanna, vi har känt varandra sedan vi var sju år och vi har varit bästisar sedan dess, Cornelia är sambo med en före detta kollega till mig och jag är mer än nöjd att jag fick Cornelia som en grym bonus och Mathilde som jag lärde känna på ett bröllop i Frankrike för sju år sedan eller så. Världsklass på de här!

IMG_9052

Maria i vitt och jag har varit bästisar sedan vi var 14 och hamnade på samma språkresa till Hastings och Tina med créme bruléen lärde jag känna på en resa till Sierra Leone för ganska många år sedan nu. Världsklass på de här!

IMG_9053

Maria H med hästsvansen och jag har haft koll på varandra sedan högstadiet men blev tajta i gymnasiet. Maria H har också det tjockaste och mest snabbväxande håret jag träffat. På min andra sida sitter Maria P. (Min mormor kallade henne alltid kvitter kvitter.)

IMG_9061

IMG_9064

IMG_9060

IMG_9059

IMG_9071

Vi som stannade längst. Hanna, Cornelia, Mathilde och jag!

Jag kommer att leva länge på snacket och garven. Flera gånger skrattade jag så tårarna rann. Vi pratade om väldigt mycket allt möjligt, anförtrodde varandra och delade saker som var fina, hemska, eländiga, orättvisa, roliga som attan, hoppfulla och viktiga. Jag grät flera gånger, är det verkligen bra? tänker du. JA! – säger jag. Tårarna rann för att jag blev rörd, glad, ännu gladare och för att jag skrattade så jag inte fick luft.

Det är nu helt klart. Det här är en tradition.

Kram.

 

 

One Comment on “Två gånger är en vana”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *