I går gled den ur handen på mig. Tyvärr var jag på väg in i hissen på femte våningen… Tänk att den lyckades pricka sprickan mellan hissgolvet och mitt våningsplan så precis. Jag kunde följa den med blicken hela vägen ner i hisschaktet. Rakt och fint föll den, tills den kom till entréplan, där slog den i en stenkant och intog det skick den är i nu. Det här med att ha hela livet i telefonen, vilken idiot man är!!!

 Nu är jag snart på banan igen, jag har haft långa samtal med min teleoperatör som jag köpt telefonen av. Vi har pratat försäkringar, logistik, paragrafrytteri, bra service, dålig service, att alla människor inte lever identiska liv osv osv. Det kan hända att jag använt magstödet vid något tillfälle.

Hissfirman (tror det är St Eriks hiss som roddar hissen i mitt hus) var fantastisk, de var här på nolltid och fiskade upp luren ur hisschaktet, telejätten ville nämligen TILL VARJE PRIS SE telefonen. Om jag tappat den i havet hade det blivit ännu bökigare…

Nu ska jag bara få i gång min nya telefon så ska väl allt snart vara som vanligt igen. Men först ska jag ut och äta med mina kollegor!

Hepp! /Titti.