Vaknade i morse och var helt slut. Jag hade jobbat som en galning hela natten. Med ett konferenciersuppdrag, allt gick fel. Kläderna jag skulle ha var borta, sedan tog någon mitt manus ”för att lägga det på ett säkert ställe” och sedan gick det inte att hitta. Alla dörrar jag försökte öppna var låsta, folk sprang i vägen framför fötterna på mig och allt jag behövde fixa föll mellan stolarna. En minst sagt körig och mycket frustrerande dröm.

Och apropå stress fick jag syn på skylten här ovanför i ett fönster. Tack och lov har jag inte så  många saker kvar som jag är rädd för, det är ormarna förstås och dem är jag inte redo att utsätta mig för. Att utmana sig själv är alltid bra men bäst är nog ändå att inte oroa sig så mycket. Det övar jag mycket på. Är du rädd för något? (Och här funkar ju inte sjukdomar, krig och död – det utsätter man sig ju inte för i onödan precis och inte blir något bättre av att man skulle göra det.)

Nä det är klart, det mesta här i livet ska man ju testa om man är sugen. Utom knark tycker jag.

Nu ska jag försöka skaka av mig den där drömmen, känslan av att något inte riktigt är klart, eller att jag glömt något hänger kvar. Ser fram emot en slutspurt här i London, flyger hem sent i kväll.

/Titti.