Det har blivit ett par dagar i Gävle också. Där jag är född och uppväxt och där bor fortfarande några av mina viktigaste människor!

Grillat med pappa som också viftar lite fint med en stekpincett.

Här ska vi äta igen, annan geografisk placering bara. Havsbandet utanför Gävle, Utvalnäs heter platsen.

Här ute, i Utvalnäs, i Harkskär och i Bönan så finns gamla fiskeläger. Det var full fart här förr, en svunnen tid. Men är du i Gävle så försök få tag på bönarökt böckling och käka på en väl smörad knäckemacka.

Tillbaka i Gävle, Gavleån.

I skogen bakom huset där jag växte upp. Här har har jag lekt, byggt kojor, cyklat, spanat på värnpliktiga snyggingar (när I14 ännu fanns) och så har jag joggat en jäkla massa rundor. Nu växer allt igen. Var leker folk nu? Cyklar? Springer?

Stilen!

Det här är jag och min gudson Victor. Han fyllde nyss 15. Han har blivit ganska lång…När han och hans bror föddes, de föddes precis efter varandra på ett praktiskt sätt eftersom de är tvillingar, då skojade jag massor om att tänk när de där små bäbisarna är 15, med fjuniga mustascher, moppe och röster man inte kan lita på. Och nu är vi där. Otäckt fort fick det men vad roligt!! Nu kan Victor köra runt på mig på sin moppe och det tvingade jag honom också att göra. Skitkul! För mig. Osäkert om han kände samma. Jag vinkade och tjoade till alla vi mötte och kom med goda ”backseatdriverråd”… Stackars barn. Tack för skjutsen Victor, det gör vi om snart!

Victors bror Ludvig. Fina fina fina Ludvig! Han sparar sina pengar till ett riktigt körkort i stället, det blir perfekt. Som han ska få skjutsa mig! Ludvig är också den unge mannen som kan tala med hundar, de älskar honom. Floyd älskar honom och Ludde är liksom ett med sin hund Milou. Men så är ju hundar det bästa som finns.

Kram,

Titti