Angeläget.

Finns det några bökigare, mer omständliga frukter än mandariner, clementiner, satsumas och apelsiner?? I bland följer skalet och det där vita fnaset under skalet med snabbt och elegant när man skalar men oftast är det ett jäkla pillande för att få frukten som man vill ha den. Man hugger in på sin frukt, tar en klyfta och en klyfta till. Där någonstans händer det att det dyker upp en liten röst någonstans ifrån, – får jag smaka en klyfta? En oskyldig fråga och i alla andra fall svarar jag ja utan problem men det tar emot när det gäller klyftfrukter. Kan vi enas om att man inte får be om att få smaka den här sortens skalfrukter? Det har liksom tagit för mycket tid för att man ska bara ska kunna dela ut klyftor till höger och vänster.

När ämnet mandariner, clementiner och satsumas ändå är uppe, får jag fråga, är det rimligt att en sån liten pytteklyfta ska få innehålla upp till fyra kärnor. Fyra är det mesta jag varit med om. Det blev väldigt lite frukt kvar… Jag vet att en av sorterna inte har kärnor – om jag bara kunde lära mig vilken det är.

Jepp, angeläget var ordet.