It begins

Så kom den första tävlingsdagen. Vi började på Ardbegs destilleri där vi fick lära oss väldigt väldigt mycket om hur man faktiskt får vatten att bli det vi kallar whisky. Det blev också väldigt mycket konkreta instruktioner kring hur man tar hand om varandra när man är långt från all ära och redlighet. För dit skulle vi innan dagen var slut. Men först en ordentlig frukost, mer rejäl för vissa än för andra. Told you Chris, I was impressed…

And Dave, a very strong start! Full English breakfast, de här killarna åt som om det aldrig mer skulle koma mat deras väg, det hade jag väldigt roligt åt. Sedan insåg jag att ingen av oss visste när vi faktiskt skulle få äta igen. Och vad!?

En av destillerats största utgifter är – vit färg!

Vart tjugonde år beställer man nya såna här och man måste ha framförhållning för det är åtta års leveranstid!

De kemiska komponenterna för peat som är torv på svenska. Den torv man gräver fram i april varje år, för då funkar den bäst, är det som ger den rökiga smaken som Ardbegs whisky är så känd för. Torvlagren växer en millimeter om året, den torv man använder har lagts lager på lager i tusentals år. Den tas i största utsträckning upp för hand.

Den säd som ska användas till varje droppe whisky som lämnar Ardbeg passerar här. Kvarnen servas en gång om året och om något börjar verka skruttigt så bygger gubben som servar den reservdelen och tar med den nästa år.

Det var svårt att ta bilder under tävlingsmomenten eftersom jag tävlade! Här har vi bland annat mätt densiteten i det som kallas the wash, det avgör hur mycket färdig whisky det faktiskt blir till slut.

Vi rullade tunnor, provsmakade och godkände. Sedan tappades whiskyn ut, filtrerades och rann i väg för att så småningom hamna i flaskor. Jag godkände två tunnor, det känns väl tryggt? Undrar hos vem de hamnar?

Ny tävling, individuell den här gången. Nu skulle vi blanda egen whisky. Den skulle komma så nära en Ardbeg 10 years som möjligt. Jag kom tvåa i den här tävling och det får jag u vara himla nöjd med eftersom jag inte tycker att whisky är så gott, men jag verkar ha en fungerande näsa och dito smaklökar. Närmast kameran, Jonah, sedan Dave och så Ed. Mannen med kameran där borta heter Nick.