I går var jag på barndop. Perfekt var det. Alla tankar var ju i Paris när dagen började, sorg och förtvivlan. Maktlöshet och oro. Jag har människor jag känner som är i Paris just nu, känslan innan jag fick veta att de mådde så bra som det går, den klumpen i magen är hård, kall och svart. Nu vet jag att de mår så bra som det går. Så blev klockan dags för barndop. Eriks kusin Karolina och hennes man Johan lät döpa sin son Arthur.

Familjen! En härlig dag blev det och bara kärlek och glädje.

Medan alla ögon var på lillebror var storebror sugen på ett dopp! Dop och dopp. (Prästen heter Ewa och var helt fantastisk. Hon tog ut svängarna och det blev nästan som en liten föreställning, lite show. Spontant, glatt och varmt. Men så visade det sig att Ewa varit skådis, hon har spelat revy med Hasse Alfredsson och Povel Ramel bland annat. Det är jättestort och jag förstår att de ville ha med Ewa. En stjärna är hon.)

Familjen har släktingar i Malaysia och de var med, via Skype! Världen är ganska liten ändå.

Markuskyrkan i Björkhagen. Möjligen ful vid första anblicken men imponerande.

Markus symbol är lejonet.

En härlig dag med härlig stämning, mycket kärlek och tjo och tjim, bästa botemedlet mot svarta moln över Europa och över mitt eget huvud! Två tummar upp.

Kram!