Nej, det händer inte mycket just nu. Du känner kanske igen det i ditt liv också, att tempot gått ner? Jag jobbar och sänder radio som vanligt men i övrigt står det ganska stilla. Jag längtar efter min pappa som jag inte träffat på länge, dels för att vi bor lite för långt ifrån varandra och så är han över 70… jag känner mig frisk men man kan ju vara symptomfri men ändå smitta andra säger experterna. Skit. Jag vill inte chansa. Umgänget med vänner blir också lite knas. Är det så här för dig också? Det viktiga är att påminna sig om att det här inte är för alltid. De flesta av oss behöver inte vara oroliga för vår hälsa. Nu ska vi bara se till att inte alla blir sjuka samtidigt. Det ska vi väl fixa tillsammans!? Sedan finns det annan oro, för jobb, ekonomi, riskgrupper. Våga säga högt vad du oroar dig för, till en partner, vänner, det finns stödlinjer – sitt inte ensam med din oro bara. Då blir den elak på riktigt. Behöver du hjälp, be om hjälp. Sätt en lapp i trappan, knacka på hos en granne, lägg en lapp i brevlådan. Vi vill ju i grund och botten hjälpa varandra, det är min känsla.

Helgen tillbringades även denna vecka ute på landet! Lyxigt!

Grym leverans på väderfronten!

Jag planterade lite vår i några baljor.

Vi satt i solen och läste, Floyd och jag.

Vi har tagit tupplurar.

I morgon börjar en ny vecka. På mitt jobb kommer några som suttit i karantän tillbaka, det känns kul. Lite som när man gick i skolan och man träffade kompisarna igen efter lovet. Det blir en annan stämning också när många jobbar hemma. Lite kul när det är annorlunda också.

I kväll ska statsministern hålla Tal till Nationen (SVT2 21.15) , det händer inte ofta. Det ska bli mycket spännande att höra vad som ska sägas till oss. Stora nyheter? Något nytt tänker jag att det borde vara… Det kan väl ändå inte vara så att vi ska bli påminda om att tvätta händerna och jobba hemma igen…?

Bästa, Titti.