På senare år har jag och en av mina mesta bästa bästisar Maria Pousette gett varandra lunch/middag och en teaterföreställning i julklapp, till varandra alltså. I dag var det dags för oss att fira jul! Först blev det brunch på Berns Asiatiska, fantastiskt gott och bra men inte riktigt lika gott som senast jag var där vilket är ett par år sedan nu. Vi hade så mycket att prata om att vi knappt hann äta.   (Spännande bild det här, riktigt så här stora näsor har vi då inte i verkligheten!) Mätta blev vi och glada sprang vi i regnet 30 meter till Chinateatern för att se En man som heter Ove, en enmansföreställning med Johan Rheborg. Den bygger förstås på boken med samma titel av Fredrik Backman. Jag tyckte mycket om boken, som jag läste ut liggandes på mage i en solstol på en strand i Juan-les-Pins, tårarna droppade ner i pocketboken på slutet. Teatern i dag var kanon! Johan Rherborg som Ove liksom lurade in oss, jag var helt uppslukad den dryga timmen som föreställningen pågick och jag snyftade och grät mot slutet. Bra jobbat Johan! Mitt förslag är, läs boken innan föreställningen så blir det perfekt.

Vi var nästan först…

All rekvisita som behövdes. Så när som på en liten bukett blommor och en liten låda med jasminris…

När teatern var slut var vi ändå inte klara. Tårarna som kom i slutet av föreställningen (som ändå slutade med en fin och lite rolig känsla) hann precis torka tills vi kom fram till Riche. Vi beställde varsin liten mellanöl… Och liten var den, den minsta mellanöl jag någonsin fått.

Vilken lyxdag! Att få hänga med sin bästis hela dagen, som förr i tiden. Att ha tid. (Maria och jag lärde känna varandra när jag var 14 och hon 15 och sedan dess har vi varit bästisar. Trots att vi bott på olika platser i Sverige och i världen, inte hörts på länge så har vi alltid haft varandra. Bästisar helt enkelt.)

Tack och god natt.

/Titti.