Dags att ta sig en titt på de nya utställningarna på Fotografiska. Jag gillar fotokonst mycket. Det finns de som säger att vi kommer att tappa intresset för fotokonst och att den kommer att tappa sitt värde snabbt. Inte i min bok kan jag säga. Den här gången var det Martin Schoellers porträttutställning som lockade mest.

Det är ett sånt sug i bilderna, nästan svårt att slita blicken från människorna. Som, i de flesta fall, var väldigt bekanta ansikten.

Märkligt hur fascinerande det kan vara att se varenda por i ansiktet på folk… Det pågår en helt annan utställning just nu också, Fotografiska i samarbete med Aftonbladet och UNHCR. Den utställningen är också väldigt gripande och svår att släppa när man gått hem. Utställningen heter När barnen sover. Och visar bilder på just det, men det här är barn som lever under omänskliga förhållanden.

”Min droppe i havet”. Varje droppe räknas. En utställning som följer med hem…

Jag avslutade med de sista porträttbilderna.

Ungefär här blev det dags för en kopp kaffe.

Fotografiska har en fantastisk restaurang och ett toppenfik. Med grym utsikt!

Tack och hej från Fotografiska.

/Titti (i sällskap av Tina).