Eller liten och liten. Yuc är nog att betrakta som en normalstor restaurang. Jag har varit sugen på att gå dit ganska länge, tillsammans med min bästis Maria Pousette kom jag äntligen i väg. Vi var båda galet hungriga när vi stormade in och därför beställde vi en av varje på hela menyn… Jag överdriver lite lite men det blev mycket mat.

Man visste liksom inte riktigt var man skulle börja… Det tror jag är förklaringen till Marias något vilda blick och lite suddiga uppenbarelse. Jag kan också konstatera att den svenska nationalrätten ”fredagstacos” inte riktigt kommer att locka på samma sätt nu när jag vet hur det ska smaka på riktigt! Vissa smaker var såna där som jag vet att jag kommer att komma på att jag längtar efter. I´ll be back!

Så här satt vi, hela långa kvällen.

Efterrätt? Självklart! Jag åt sorbet (som inte var sorbet utan en ganska gräddig glass) i tre smaker – mango, kokos och blodapelsin. Maria valde vaniljglass med kolasås och hon blev efterrättsvinnare.

Utan den här människan hade inget blivit som det är i dag. Vi har varit bästisar sedan vi var 14 och eftersom man inte hinner ses så ofta som man vill så är de här kvällarna höjdpunkter! För tio år sedan ungefär var både Maria och jag singlar och då fick vi för oss att vi skulle köpa ett parhus och bo i varsin halva. I bland tänker jag att det är synd att vi inte gjorde det.

Tack och god natt!

/Titti.