Det där lull lullet

Titti SchultzLivetLeave a Comment

Inte står jag och faller med min kalender men den är som en bästa kompis. Att jag skulle börja hålla koll på tillvaron med hjälp av kalendern i min telefon är inte och kommer aldrig att bli aktuellt. Jag är lite kär i läderpärmen, i slutet av året ser jag alltid fram emot att snart få byta till ett nytt fräscht innehåll till kalendern och fylla i lite ditt och datt. Jag älskar att skriva på papper, som förr i tiden. Jag tycker också att det är praktiskt att alla röda dagar finns ifyllda och att veckonumren som vi har här i landet, och som många är helt maniska kring, finns med. Jag tänkte att det skulle handla lite om sånt som inte är livsavgörande men som spelar stor roll ändå. Saker som är lite som grädde på moset om moset är livet och vardagen.

IMG_3609I den översta raden hittar du kalendern och den har vi redan pratat klart om. Sedan kommer pennorna och det är inte vilka pennor som helst. Jag använder bara Ballografs kulspetspennor. Jag har testat exklusiva värstingmärken men gillar bara Ballograf. Jag har massor, de dräller överallt här hemma, i väskor, på jobbet, i nattygsbordet – ja du fattar. Och så handväskan. Just nu använder jag den du ser en bit av. Mina handväskor är alltid stora, allt ska alltid med. Min väska är som en kroppsdel för mig.

mellersta raden, av alla saker jag valt ut är det klockan och ringen jag skulle bryta i hop helt om de försvann. Jag har fått båda av min mamma och pappa. Silverringen har jag varje dag och i alla sammanhang. Den har varit med och skakat hand med väldigt viktiga och framstående människor och alldeles vanliga härliga och ohärliga människor de senaste åren. Kändast är nog amerikanske utrikesministern John Kerry och kronprinsessan Victoria. Klockan är också alltid med, oavsett outfit och sammanhang, den passar till allt. Jag hade drömt om den länge när den plötsligt dök upp och jag var tvungen att sätta mig ner på köksgolvet. Om man nu kan älska saker så älskar jag de här två. (Men mest älskar jag nog mamma och pappa). Böckerna om London får symbolisera staden. Jag är anglofil och när jag reser dit hamnar jag oftast, men inte alltid, i London men rör mig hela tiden i större och större cirklar runt den staden. I maj är det dags igen, att kunna åka dit en gång eller två om året är bland de bästa presenterna jag ger mig själv. En ask i lera med en hund på. Asken har min vän Tina gjort till mig när hon gjorde en speciell resa och på askens lock ligger en liten hund som föreställer min hund Alice som jag hade i elva år och som jag saknar varje dag.

Nedersta raden börjar med ett citat som jag gillar, tavlan är gjord av grymma Therese Sennerholt och får symbolisera hur mycket jag älskar choklad. Choklad är som klockan och ringen, det passar till allt. Sängaveln är med för att den nya sängen vi köpte är så härlig och sist, min hudkräm. Alltid den här sorten. Jag är ganska otrogen när det gäller hudvårdsprodukter men den här hänger med. Köper den på apoteket, den kostar under 80 kronor och är så bra.  Nu när jag hyllat denna kroppslotion måste jag tipsa om de här två produkterna som också bor i mitt badrum:

IMG_3612Elizabeth Arden Eight Hour Cream har jag använt sedan september 1991. Jag köpte den på Arlanda när jag skulle flyga till London för att vara au pair i ett år. Jag var 19 och det var första gången jag fattade att det var skillnad på kräm och kräm. Undrar hur många tuber det blivit? Strax dags för en ny som synes. Sedan två veckor använder jag Clarins Radiance-Plus Golden Glow Booster (de här namnen…) och den funkar löjligt bra. Jag tycker det är svårt med brun utan solprodukter, allt blir orange och luktar konstigt. Den här funkar så att man tar sin vanliga ansiktskräm och så droppar man i tre droppar av oljan med det långa namnet. Mojsa runt i handen och smörj, man behöver inte näs vara allt för petig för att slippa kanter. Jag smörjer som vanligt. Resultatet är att man helt enkelt ser lite ut som att man varit lagom mycket i solen, det ser friskt och fräsch ut. Den här brun utan sololjan luktar för all del också konstigt men är så smidig att jag biter i hop.

Nu ska jag putsa fönster.

/Titti.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *