Här sitter jag med handen i en konstig vinkel på restaurang Lydmar. Jag är på Lydmar för att det är en av mina bästa vänners favoritrestauranger. Den här kvällen hängde jag med Henrik. Vi har varit vänner i många år nu och det var Henriks båtar som förde oss samman. Vi behövde en båt för en knäpp radiogrej vi skulle göra, vi fick kontakt med Henrik och sedan dess har han och jag hållit kontakten och varit vänner. Henrik är rolig, snäll och klok. Han orkar alltid lyssna och ger alltid goda råd. Han talar också om för mig när han tycker att jag varit mindre briljant. Det är viktigt tycker jag, att man har folk i sin närhet som vågar kritisera och ifrågasätta. Vi har följt varandra genom glädje och sorg, kärleksknas och kärlekshärligheter, vi har kalasat och vi har suttit i timmar och pratat om viktiga saker. En sån kväll var den här.
Nu hade vi inte setts på länge och kvällen krävde en sån här.
I taxin hem. Taxi är det mest stillsamma fordon vi delat. Som jag nämnde bygger Henrik båtar, eller byggde. Nu har han sålt det företaget och de fantastiska båtarna Henrik skapade ser inte riktigt ut som förr. Båtarna är så kallade RIB-båtar och i de båtarna har vi åkt väldigt fort tillsammans. Bland annat slog Henrik, Robert Ashberg och jag rekordet på sträckan Ystad – Haparanda, det så kallade Blå Bandet, tillsammans. Vi fick behålla det svenska rekordet på den sträckan i många år, 15 timmar och 26 minuter. Nu är det några andra som har rekordet men det är ett otroligt minne att ha gjort den där T Ä M L I G E N påfrestande resan med de där båda herrarna. Några år senare tävlade Henrik och jag tillsammans med två andra killar i en speedboattävling runt Storbritannien i en båt Henrik byggt (men vid det här tillfället inte ägde – det är väldigt viktigt för personen som ägde båten att det framgår. Det var också ägaren som godkände mig i besättningen. Ingen annan. Också viktigt. Manliga egon…). Round Britain Powerboat Race. Tio sträckor skulle betas av, tio dagars racing. Ett säkert sätt att bli lite mör i kroppen på men framför allt har man väldigt väldigt roligt. Adrenalinkickarna är många! Vi kom trea bland 48 startande båtar och tvåa i vår klass. Vi var väldigt glada kan man väl säga.
Som vanligt pratade vi om hur och när vi kan ”båta” oss lite tillsammans igen. Vi får se. Henrik och jag ses oftast bara vi men då och då får Erik och Henriks fru vara med. Henrik har en fantastisk fru och de ha två väldigt gulliga pojkar. Härligt när man har en vän som kommer med fint bonusmaterial!
Bra kväll häromkvällen!
/Titti.