Då har vi 2017. Mina förväntningar är höga. Jag är en av alla dem som tycker att 2016 innehöll alldeles för mycket oro, stök, bök, bråk, krig, terror, sorg, förtvivlan och elände. Framför allt ute i världen men också en del runt mig och då syftar jag främst på oro, stök, sorg och falska jävlar. Sånt vill jag lägga så lite tid på som det bara går men det måste ju hanteras. Nu är det hanterat. Nu sitter jag här och tänker på mitt nya jobb som jag ser fram emot mycket och flera stora uppdrag utanför radion också. Spännande. Jag tror att jag i alla fall under första halvåret kommer att jobba som en galning, en lyx förstås, men jag ska nog försöka få lite balans i det. På måndag rullar allt igång! Ännu så länge hänger jag kvar på vischan och på årets första dag gjorde Erik och jag det väldigt många gör, nej vi åt inte pizza, vi promenerade.

Vi drog till ett naturreservat som ligger mellan vårt sommarställe och Södertälje, där håller Södertälje Naturskola till och vi fick också lära oss en del. Naturen är bäst så här års, inga ormar. Min ormfobi blir inte bättre, därför är höst och vinter bästa tiden i skogen för mig. För jag gillar skogen.

Det kan du glänsa med nästa gång någon kommer viftande med en tändsticka.

 Här var det mycket info, lövträd med kottar (what!!??), Grönsiskan har en favoriträtt och så träskogrejen! Alen, lägg den på minnet.

500 år! Kan stå emot en brand och kan bli en limpa om det kniper! Bra tallen.

Vädret fick högsta poäng! Senare började det snöa och i dag, på årets andra dag, har allt varit lite vitt, kallare, men ändå soligt. Bästa vädret. Det eller storm gillar jag mest.

God fortsättning!

/Titti