Äntligen detta! Att hänga ut tvätt på tork. Jag älskar att tvätta. Och jag älskar doften av rena lakan som fått torka utomhus, i solen. Såna saker, som doften av nytvättat på ett streck, det är ungefär vad mina sinnen klarar att ta in och uppskatta. Jag får erkänna att det är skört.

Den här våren har varit fruktansvärd. Jag förlorade min mamma för åtta veckor sedan. När slutar man räkna? Allt har handlat om att sätta en fot framför den andra, finnas för min pappa, ordna praktiska saker och de verkar aldrig ta slut. Jag vet att det här händer oss alla någon gång i livet. Stor sorg. Nu är det min tur. Trots att mamma var sjuk så var jag inte förberedd, det skulle inte hända nu. Man är aldrig förberedd har jag med plågsam tydlighet förstått nu. Jag är rasande över att det blev så här. Och förtvivlad. Det är bottenlöst.

Allt som inte måste göras, MÅSTE, gör jag när jag orkar och vill. I övrigt jobbar vi med att ta oss från dag till dig. Mamma älskade också doften av lakan som torkat i solen.

Vi hörs när vi hörs. <3

T