Det var en väldigt festlig helg förra helgen, två riktigt härliga kalas. Först kalasade jag med fem män jag tycker mycket om och vi har haft en del hyss för oss…
För tio år sedan lyckades vi (på andra försöket, för elva år sedan gjorde vi det första försöket men fick bryta pga motorhaveri) sätta rekordet på den klassiska sträckan Ystad – Haparanda, kallad Blå Bandet. 15 timmar och 26 minuter tog det med en alldeles fantastisk RIB-båt som min vän Henrik Dahl byggde, Vilda heter hon, båten. En Dahl 36:a och hon är det häftigaste jag upplevt i båtväg. Det var en rejäl fysisk ansträngning och det kändes bitvis som att man fick stryk flera timmar i sträck, sedan blev det lite lugnare en stund och sedan pucklade havet på oss igen. Vi hade alla ont både här och där och Robban (Robert Aschberg) tappade balansen en sekund och slog av ett revben, att han pallade att åka vidare är mycket imponerande. Själv tryckte jag till svanskotan ordentligt efter att ha halkat och landat på durken med en smäll. Och ändå var det här en alldeles fantastisk dag, så otroligt spännande och rolig. Jag skulle göra det igen och igen utan att tveka. Särskilt med de här killarna!
Roligast med den här bilden är att vi ser ut som ett gäng prydliga överåriga konfirmander… Det gick över sedan. Fr v, Johan Dahl som ansvarade bland annat för säkerhet och teknik, jag, Micke Backhuvud fixade rutt och navigering, Robert Aschberg som var en av oss tre ombord på båten, Henrik Dahl tog initiativet, byggde båten, drömde, satsade grova pengar, var med ombord, frågade om vi andra ville vara med och blev en väldigt god vän. Kristian Klinga var press, pr och kommunikationsansvarig för hela projektet.
Henrik hade planerat en fantastisk kväll för oss i fredags, bokat det perfekta bordet på ett magiskt ställe, Gondolen, och han hade bilder och filmer med sig, Örni – vår mjukdjursörn som vi fick av kustbevakningen utanför Malören i Haparanda skärgård när vi just korsat mållinjen. Örni har åkt mycket båt sedan dess! Och avslutningsvis överraskade Henrik med ett foto till oss var, en bild från ett tillfälle då vi var som längst från land, det var ordentligt med sjö, vi visste fortfarande inte om vi skulle ta rekordet, då flyger en helikopter förbi och filmade och fotade lite. Ni vet vilka ni är, TACK.
Precis efter målgång.
En artikel i Café när det begav sig.
Det fanns väldigt mycket att prata om…
En grynig bild av en helt fantastiskt rolig kväll! Nu tar vi och hittar på något mer hörre ni!! Tack för att du fixade så magnifikt och på alla sätt fantastiskt, generöst och omtänksamt Henrik.
(Om vi fortfarande har rekordet? Det beror lite på hur man ser det, ett par killar har kört snabbare än vi från Haparanda till Ystad… Men egentligen ska man ju köra Ystad – Haparanda och det rekordet har vi fortfarande 🙂 ! Och Haparanda – Ystad, då har man ju nedförsbacke… 😉 !)
Kram, Titti