…on the NOT so wild (country)side!

Erik och jag ägnade eftermiddagen åt att promenera och försöka se så mycket det bara gick av Chipping Campden, norra delarna av Cotswolds. Det blåste fortfarande halv storm efter stormen Doris som ätit sig genom stora delar av England. Men inget kunde stoppa oss och det finns hur mycket som helst att se, var beredd på bildbonanza! (Bilden här ovan har Erik tagit och han tajmade den så himla bra. Jag lyckas se jättearg ut och har trasslat in mig i min egen väska. Perfekt. Men kolla taket. Och de där buskarna! Väldigt karaktäristiskt för de här trakterna.)

Entrén till vårt hotell, Cotswolds House Hotel and Spa.

Undrar om de gödslar den här rhododendronbusken…?

The Marketplace, i runda slängar 400 år gammal, byggdes 1627. Smör, ost och kyckling var det man handlade mest med då. Stenen man går på är så nött, otroligt häftigt att känna spår av alla de människor som rört sig på den här platsen. Älskar sånt!

Jag skulle vilja bo här,i Hoo Cottage. Det var perfekt, bara lite insyn, Stormen Doris lyfte fram sophinkar när och där man minst anade det…

Många är mycket noggranna med sina trädgårdar… Kolla fasanerna på det perfekta taket.

Älskar den där hunden.

St James´s Church.

Slående lik Lord Nelson…

Vischan.

Man har börjat jobba in våren stenhårt. Föredömligt.

Chipping Campden Barbers.

Vi bodde på andra våningen i huset till vänster om det med de blå balkongerna. Hade gärna stannat längre och kommer alldeles säkert tillbaka.

Va, ska ni inte ha te till sconsen. Som var hembakade och ljuvliga.

Inget kladd med grädde eller marshmallows men en shot med cognac går att ordna! Badgers Hall heter stället.

Om jag fick önska något skulle det vara att jag från ingenstans fick ett hus i den här byn i present. Det kan väl inte ligga helt utanför rimlighetens gräns. Eller…?

/T