Boiled eggs and soldiers.

En väldigt sorglig morgon, händelserna i Nice är överväldigande, det går nästan inte att sätta ord på vad jag känner. Chock förstås, oro för människor jag känner som är i södra Frankrike, oro för människor jag inte känner, oro för vad händelser som den i Nice gör med oss. Många blir arga, jag är arg. Och ledsen. Jag tror inte att hat gör något bra med oss, jag känner att vi måste vara noga med att inte hamna där.

Vi måste fortsätta ta hand om varandra, de, vilka de än är, är färre än alla som vill varandra väl.

I dag ska jag le mot fler människor än annars, jag ska försöka göra det till min nya grej. Att ta ögonkontakt och le. Det låter kanske banalt och naivt, men om vi inte ser varandra och om vi inte bryt oss om varandra, även de vi inte känner, så är jag säker på att det är en nedåtgående spiral.

#Je suis Nice  #Je suis – sick of this shit  <3

Här på andra sidan av kanalen fortsätter englandsturnén, vi har ett par dagar kvar. Härligt. Hoppas du åker med.

Kram, Titti