Känner du det också, ett litet lätt tryck över bröstet kanske? Har den något kortare stubinen infunnit sig? Jag räcker upp handen på båda. En fin tradition som infaller dagarna innan jul varje år. Hurra. 😉

Har du några klappar kvar som måste fixas, då vill jag verkligen rekommendera UNICEFs gåvoshop. Det kommer att bli julens snackis, det bästa och härligaste samtalet. Till och med kidsen kommer att haka på. De senaste åren har jag handlat i UNICEFs gåvåshop i mina gudbarns namn, ett fantastiskt sätt att att kunna prata om allt obegripligt och fruktansvärt som händer runt om i världen. Hur vi kan hjälpa varandra. Att ett barn här kan hjälpa andra barn.

Det kan hända att det är mycket att läsa i det här inlägget, jag blir väldigt glad om du tar dig tiden att läsa hela inlägget.

För några år sedan var jag i Sierra Leone med UNICEF, bilderna i det här inlägget är mina egna från den resan. Jag vill gärna dela några extra starka minnen från resan.

Kolla de här två alldeles bedårande tjejerna. De svävade mellan liv och död när de kom till en av UNICEFs mottagningar där undernärda barn skrivs in och får stanna tills de är friska och starka igen. En av de här flickorna fick fortfarande näring via en sond men båda lekte som vilka andra härligt sjövilda barn som helst. Vi tog mycket bilder med en digitalkamera och de höll på att skratta på sig när de såg sig själva i kameran.

Och den här killen… Vi var flera vuxna som stod och pratade om kliniken och arbetet, vi var allmänt vuxet tråkiga, då kände jag plötsligt hur en liten svettig hand gled in i min. Det var den här killen, när jag tittade ner möttes jag av stora mörka ögon, världens piggaste blick med mycket bus i. Sedan pratade han oavbrutet med mig, jag förstod ingenting och svarade på svenska och så promenerade vi runt, hand i hand, snickesnackandes, ett bra tag.

Jag fick också besöka en skola, dit barn går till fots långa sträckor för att varje dag få möjligheten att lära sig läsa, räkna och skriva. Kunskap är makt. De får också ett mål mat om dagen. Skolan får stöd från UNICEF. Vi var väldigt nyfikna på varandra när vi sågs, jag och alla barnen. Jag blev inbjuden till en lektion och eleverna sjöng för mig och Tina från UNICEF. Jättefint var det och Tina och jag kände att vi ville bjuda tillbaka så vi framförde den där låten om en liten tomte som tittar ut och en hare som skuttar fram så fort. Tina och jag tog i från tårna, Tina kan sjunga, det kan inte jag. Vi gjorde alla gesterna också. Barnen tittade storögt, de gav mig ett minne för livet, det kan hända att de också fick ett ett litet minne med sig hem den dagen…

Det här är de fina, härliga och glada minnena. Jag har också ett alldeles fruktansvärt minne, något jag tänker på varje dag. En mormor som bar sitt nyfödda barnbarn i famnen på ett sjukhus vi besökte. Mamman dog vid förlossningen, barnet var för tidigt fött och litet som en skärva av ett barn. En liten fågelunge. Man kunde inte hjälpa barnet för det var i så dåligt och underutvecklat tillstånd. Mormodern försökte ge barnet till mig, hon trodde kanske att jag skulle ha en bättre chans att göra något, vad som helst, för hennes barnbarn. Det kunde jag inte. Nästa dag var den lilla fågelungen död. Varje dag tänker jag på det här. Fortfarande. Jag hoppas att det alltid kommer att vara så, det påminner mig om att jag måste fortsätta göra vad jag kan.

Man älskar sina barn lika mycket i alla länder i hela världen. Man gör vad som helst för dem, men i länder som Sierra Leone finns det dem som helt enkelt inte kan göra mer, sorgen att förlora ett barn är lika ofattbar där som här. När de inte kan göra mer så måste vi göra något. Bli världsförälder till exempel, det kostar 100 kr/mån. Eller slå till på något fint i gåvoshoppen. Katastrofpaket, poliovaccin, varma ytterkläder, vattenreningstabletter eller skolmateriel. (Det här  är inte något som kommer att ruinera dig.)

UNICEF hjälper barn på platser i världen där det behövs. När en katastrof blossar upp är UNICEF där inom ett par dygn eller på kortare tid. Framför allt, UNICEF stannar tills de inte behövs mera. Det får ta den tid som krävs.

Många tvivlar på om deras pengar gör någon skillnad. Om pengarna ens kommer fram. Hör mig när jag säger: Din hjälp når de barn som behöver det!! Jag har sett det. Jag har sett papper, pennor, mat, läkemedel, vaccineringar, näringstillskott och värme nå de barn som behöver det. Det är alldeles sant och på riktigt.

Jag hoppas att du gör din jul lite mera värdefull i år, in i webshopen och shop till you drop. Här är ett tips på en bra grej:

Tre såna här nötkrämer om dagen ger ett barn all näring det behöver under ett dygn, det har räddat tusentals barn från undernäring och en annars säker död.

Tack för att du orkade läsa allt det här. Det är viktigt och på riktigt.

KRAM!!!

Unicefs gåvoshop.