Ett med naturen

Titti SchultzLivet

Det är så här års jag vågar vara i naturen. Jag har nämligen grav ormfobi, så från det att det finns minsta risk att de vaknat på våren tills jag kan vara helt säker på att de gömt sig i sina hålor tidig vinter så håller jag mig undan. Det är vidriga djur. Men jag vill inget hellre att bli av med fobin, kanske blir det den här våren som Jonas Wahlström på Skansen får bota min fobi, han har lovat att han kan. Jag tror inte att han kan föreställa sig hur illa det är… Hur som helst, ska det vara så här varmt så kan jag ha varit på den sista promenaden ute i terrängen under överskådlig tid i dag. Och det blev en finfin promenix, tills jag kom hem och skulle rafsa ur lite döda växter ur en rabatt. Jag är en fara för mig själv…

 IMG_2289Dagens outfit, nedre halvan – då kan du gissa hur det såg ut på den andra halvan. Jag hade stuckit ut vid Fashion Week i Paris. Eller startat en ny trend…

IMG_2297Tomten!!

IMG_2302Inte mycket kvar.

IMG_2309De stökar till något kopiöst, vildsvinen. Inget favoritdjur.

IMG_2312

IMG_2314

IMG_2308

Här står jag i en gran och har det bra. Sedan gick vi hem och det var då jag fick för mig att röja bort en massa rassel ur en rabatt. Böjer mig ner, plockar, rafsar, kastar, böjer mig ner, rafsar, kastar, böjer mig ner….och böjer mig ner över en hög död torr växt med kraftig stjälk och får den rakt i ögat! Holy schmackarony vad ont det gjorde. Jag trodde ögat satt kvar på växten! Det gjorde det inte men det gick inte att öppna heller. Jag blir så trött på mig själv, jag har ju blivit en fara för mig själv… Jag bestämde mig efter mycket om och men för att inte åka till sjukhus, det tyckte inte sjuksköterskan Cecilia på sjukrådgivningen heller att jag skulle för ”folk får pinnar i ögonen hela tiden”, sa hon. Möjligen tar jag mig till St Eriks Ögonsjukhus i morgon. Jag ser ungefär som vanligt, men det skaver, bultar och geggar sig lite. Som sagt, ska nog hålla mig inomhus. Och sitta mycket stilla. Min mamma föreslog att jag ska ha vadderad dräkt, hjälm och skyddsglasögon. Det är bara drygt två månader sedan jag bröt handleden så den aldrig blir sig lik… Som sagt. Håller mig inne.

(Fast jag gör ett undantag i morgon bitti för då är det dags att prata böcker i Nyhetsmorgon på TV4 igen. Jag kommer att vara den utan mascara. Kollar du?)

 

Kram, den enögde.