Direkt efter att jag jobbat klart åkte jag ut till landet, pendlar den här veckan. I dag hade vi en liten släng av sommar igen. Jag tvättade och hängde tvätten ute, det är bland det bästa jag vet. Den doften. Det blev en sväng i lilla lilla båten och vi hade härligt besök för sen lunch och häng.

Min bästis Maria med familj, Anders och mina och Eriks gudbarn, Emma och Martin kom åkande med båt. Det var evigheter sedan vi sågs så det var efterlängtat!

Mötet med Sally slutade i succé. Martin var livrädd till att börja med men hade gärna tagit med henne hem när de skulle åka. De fann varandra över en boll, alla tre.

I ärlighetens namn tyckte nog Sally att de där två små korta människorna var aningen intensiva, men hon kämpade vackert.

Hon är så himla gullig. Och busig och rolig och smart. Det är fantastiskt, men jag har fått de bästa gudbarnen man kan ha (fem stycken är de i spridda åldrar och det är kul som attan att se hur de blir äldre och vilka de liksom verkar bli här i livet). Emma är så framåt och just nu oblyg. Hon frågar massor och det gäller att hålla masken. Inget är konstigt. Nähä då. Inget. 🙂

Och så Martin, som just haft vattkoppor. Han är väldigt lik sin syster i sättet tycker jag och lite olik förstås. Han ropar ”Titti” så mitt hjärta smälter och du ser ju, busig, envis, glad och så fin.

Lite oklar aktivitet men båda skrattade så de grät. Martin skrattar alltid så han kiknar åt Erik. Say no more…

Homebound. Alldeles nyss fick jag ett sms från Emmas pappa Anders som skriver att Emma grät när hon skulle gå och lägga sig och sa att hon längtade efter… Sally!

Tack för i dag! Snart igen.

/Titti.