Känslan av att vara lite mitt ute i ingenstans är härlig. Nu är jag inte riktigt mitt ute i ingenstans men det känns då och då så. Det är bland det bästa som finns. I bland tänker jag att jag att jag sakta sakta håller på att utvecklas till en kuf som kommer att bo långt i från alla andra, inte hänga med så många andra, går runt i ett lagom stort hus och sortera högar med böcker och papper. Jag kommer att borsta håret ytterst sällan. Men det är viktigt att alla bekvämligheter finns, vatten, det ska vara varmt och jag vill ha ett trevligt badrum. En ren ensling. Det kan jag bli. Nu är vi inte riktigt där ännu. (Snart är jag i stan igen och då glömmer jag att jag sakta ska utvecklas till en ensling till nästa gång jag hamnar långt bort från det mesta igen.)

Så här känns det:

En tågräls ut i ingenting, eller här går väl tåget till Mora bland annat om man ska hålla sig kvar i verkligheten. Men det där suget som känns när jag tittar på något som bara försvinner i väg men som är fullt tillgängligt. Fotot är nästan en klichée, såna bilder finns överallt och man tycker att man är lite arty farty när man tar fotot. Men i alla fulla fall – känslan!!

Det är semester lite till och det är då man hinner fundera en massa…

Det är semester och svärmor gör krusbäsrakräm lite på en höft och den är är så väldigt god.

Det är semester och jag hinner leta runt på loppmarknader och second handbutiker, jag såsar runt och pillar på allt och provar glasögon med coca colabottnar i och funderar en kort stund på allvar på att slå till. Jag ville också köpa en pingvin i glas och ett ägg i glas med en ingraverad bagge på. Baggen var så liten att den syntes knappt. Så här i efterhand är jag tacksam att min sambo sätter ner foten i bland. Det blev dock en kristallvas för 15 kronor.

Kram, Titti