Mitt första råd när det gäller att hyra bil blir, kosta på dig en försäkring mot allt! 😉

Vi lämnade tillbaka hyrbilen… Den var sig inte riktigt lik. Det stämde in på det mesta med den bilen, det var mycket som inte riktigt stämde. Först när vi skulle hämta bilen så hade de ingen bil till oss. De visste att vi skulle komma men de hade inte fått tillbaka den bil  vi skulle ha… Den var fortfarande ute och åkte, den skulle ha varit klar för oss kl 13, kl 15 bestämde man sig till slut för att vi skulle få en annan bil, här var jag inte på toppenhumör. I den bil vi till slut fick, fick vårt bagage inte riktigt plats, de som satt i baksätet fick ha en mindre resväska mellan sig. Vindrutetorkarna rörde sig men de torkade inte bort vattnet, de smetade liksom mer ut regnet än tog bort det. Turligt nog regnade det nästan inte alls. Den första morgonen, när vi skulle rulla från Cambridge började bilen varna för lågt lufttryck i däcken, sedan fick vi fylla på luft VARJE DAG! Som den pep den där bilen. Pyspunka. Att fylla på luft kostar mellan 50 pence och 2 pund per gång och då hade man mellan två och sex minuter på sig för den pengen.

Erik fyller på luft, pappa ropar mellantider…

En annan dag, dags att fylla på luft igen.

Varför bytte ni inte bil undrar du? Därför att  det hade aldrig gått, vi hade nämligen anlitat en…mindre bra biluthyrningsfirma. De resurserna fanns inte. Därför blir det mitt bestämda råd, anlita de stora etablerade firmorna. Jag har anlitat Hertz flera gånger, det har funkat fint. Nu finns det säkert de som anlitat EasyRent och varit toppennöjda. Men jag är mer än tveksam. Fast alla i personalen var himla trevliga, de var bara bakbundna.

Vi hade i alla fall försäkrat oss mot allt. Utom Vallet Parking. Att någon på en restaurang eller hotell parkerar och sedan hämtar bilen åt en. Det använde vi oss av vi ett tillfälle. Det slutade så här:

Vi stod och väntade på bilen och vi pratade med en man som jobbade på hotellet. Då kommer en annan man med bilen. Och skamsen uppsyn. Han hade kört in i någon form av mindre container och när han kände att det tog i gasade han lite till, ”vad annat kunde jag göra”? Vi bara gapade. När det tar i brukar man väl stanna tänkte vi. Det som var riktigt…festligt, var att det var hotellets vd som hämtat bilen! Det hörde tydligen inte till vanligheterna men den här dagen ville han vara lite härlig och hjälpa till lite här och där. Han som i vanliga fall hämtade bilarna sa att det här var jättebra för honom, ”nu kanske han (vd:n) slutar lägga sig i mitt jobb” sa han. Nu var det här morgonen efter natten då vi unnade oss att bo riktigt fint så de tog fullt ansvar och hade försäkringar upp till tänderna.

Men biluthyrningsfirman var mer upprörda över att vi låtit någon annan köra bilen. Det löste sig till slut, det tog lite under en timme. Vi tror att saken är ur världen för oss men jag skulle inte bli förvånad om de ringer och det blir lite mer strul, men då ringer jag hotell-vd:n!

Man måste liksom tänka på allt. Jag ska tänka på att alltid köra och parkera själv. Eller i alla fall att alla som kör står med på den hel-, tok- och jätteförsäkrade bilens uthyrningspapper. Men det gör ju Vallet Parking-personalen väldigt sällan…

What a grej!
/Titti

P.S.

Påminner om att du kan följa resan på mitt instagram också om du vill: @tittischultz och även här där jag gästinstagrammar: @lovegreatbritain_se . Ännu mera England om du som jag inte kan få nog. 🙂