Det var en av de varmaste och soligaste kvällarna på länge, då gjorde jag och min kompis Hanna det enda raka och gick på bio!

På fredag har Livet Efter Dig premiär, filmen är baserad på boken med samma titel, skriven av Jojo Moyes – en riktig bestseller. Jag gillade boken och var nyfiken på filmen, filmen blir ju sällan lika bra som boken, ofta blir det ganska dåligt. Men det här är en bra film! Den är inte lika bra som boken med det är svårt att få i hop en hel bok på strax under två timmar. Filmen är ett romantiskt drama, den är fylld av värme, humor, sorg och jisses vilken gråtfest det är i biosalongen. Vi var säkert trehundra personer som var bjudna på en förhandsvisning och vi grät och vi grät. Jag och Hanna fulgrät nästan hela filmen, i alla fall jag. Det började jag med en kvart in i filmen och jag hade fullt upp med att snyta mig så tyst som möjligt. Tårarna forsade och rann ner på halsen! Jag gråter i och för sig till tecknad film också så jag ska ju inte se sånt här egentligen. Jag gillar tjejen som spelar huvudrollen som Louisa Clark, härlig. Lite för mycket men ändå härlig. Aldrig har jag väl sett en människa prata, känna och tänka med hela ansiktet som hon. Emilia Clarke heter hon i verkligheten. Den manliga huvudrollen spelades av Sam Claflin – han är snygg men det blir nog ingen Oscar på ett tag.

Lite fånig filmaffisch men se filmen ändå. Jag föreslår en regnig dag i sommar, då blir den perfekt.

Vi hade glass som biogodis och en trasig stol mellan oss. Hanna och jag.

Här är den, boken. Läs den om du inte gjort det, den är himla bra.

Och hur gick det sen då? Det får man veta om man läser uppföljaren, Arvet Efter Dig.

Här står vi i någon sorts korridor som vi hamnade i på väg ut från bion, helt mosiga, lite svullna och färdiggråtna.

Innan bion tog vi en snabb middag så vi hann prata om lite viktigt och oviktigt. Vi käkade på Vigårda i Moodgallerian i Stockholm. Jag har haft lite olika erfarenheter av det stället, den här burgaren som heter Bistro är….KALASGOD!

En himla fin kväll!

/Titti.